21 april, rafting

Idag har vi som sagt vart iväg på ännu ett äventyr, denna gång rafting. 06.00 imorse ringde klockan för uppstigning och klockan 07.00 började vi åka mot campet vi stannade på efter Mt. Kenya och åt hamburgare vid. Det var nämligen samma organisation som vi besteg Mt. Kenya med som höll i raftingen.
Rafting var seriöst bland det läskigaste och mest adrenalin-kickande jag någonsin gjort. Filmen som jag la upp tidigare idag har det gänget vi åkte med gjort vilket betyder att jag idag gjort precis samma sak. Trodde på riktigt att jag skulle dö när jag slungades ner under vattnet för att vi skulle "öva hur det kändes". Vi åkte med gummibåten in under ett vattenfall där strömmen var galen och slungades upp och ned tills dess att man inte lyckades hålla sig kvar och slungades under båten och bortåt tills det blivit lugnare strömmar. Läskigt. Sedan fick vi även lägga oss på rygg i vattnet för att åka ner i ett "strömpassage" vilket jag såklart skulle göra för det såg så lugnt och stillsamt ut, icke. Jag och Hanna ligger där och flyter tillsammans på rygg och håller i varandras händerna för att inte glida från varandra, helt plötsligt kommer värsta strömmen som slungar ner oss båda två under vattnet och jag fick känna kallsup smaken än en gång.
Känner att alla kodord som sades under den fyra timmars långa färden upprepas hela tiden i mitt huvud fortfarande, "paddle", "forward", "back", "OH SHIT, down"....
Det var verkligen jätte roligt att rafta men den klumpen i magen man får innan ett vattenfall är fasen inte att leka med, en gång trodde jag på riktigt att vi nått slutet och skulle välta hela båten men på något sätt lyckades vi hålla oss kvar. Efter hela forsränningen serverades kött och potatis, gott som tusan och sedan började den två timmars resan hemåt till internatet igen. Rolig och minnesvärd dag som tog på krafterna! Nu läggdags.

2012-04-21 | 22:56:12 | Kenya 2011/12 | 1 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.


» [email protected]

Hej Manda vad bra att allt gick bra men en upplevelse jag kan känna magkänslan igen, inget som jag längtar att göra igen men ert var nog värre!!!! Vi kom ju aldrig under vattnet. Ha det bra nu Manda kramar mormor

2012-04-22 // 09:33:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback