Kibera

Jag inleder med Vinst, 4-1 till Swedish School.

 

Igår var vi som sagt i Kibera och hälsade på Florence skola (kommer fortfarande inte ihåg namnet). Tanke den här gången var att intervjua Monica som är en av lärarna samt fotografera och filma lite. Jag, Amanda och Hanna var där i cirka en och en halv timme. När vi kommer in säger Monica att de mindre barnen ligger och sover. Längst in ser vi cirka 10 barn ligga på en och samma filt på ett stengolv, det var deras vila. Inga madrasser, inga kuddar, inga täcken.

 

Barnen vaknade ganska snabbt och vi fördröjde tiden med skönsång och dans, frågade Monica om skolan och deras filosofi. Sist jag var där med pappa, Emelie och Kalle hade vi köpt med oss en hel del, bland annat två säckar med majsmjöl som dom gör Ugali av, vilket är en kenyansk rätt som många äter här nere. Monica berättade för mig att mjölet tog slut igår så det hade räckt i cirka två veckor vilket kändes bra. Att kunna mätta ett flertal magar utan att betala några större summor pengar är ganska galet… Tror vi betalade 80 kronor eller något liknande, för att ge mat i två veckors tid till cirka 20 barn.

 

Jag frågade även var dom tillagade maten då skolan ligger i ett plåtskjul som tillhör en kyrka, hon pekade bort mot ena hörnet och sa ”där”. I hörnet fanns en liten, liten kokplatta liknande ett stormkök vilket skulle vara deras så kallade kök. Världen är trots allt oerhört annorlunda utan att man tänker på det. Det blir dock självklarare för varje dag som går här nere. Vi ska vara glada att vi föddes där vi föddes.

 

Det är inte ett kök som fått mig att inse detta utan allt. Hela Kibera. Under regnperioderna kan dessa barn, som inte har råd att betala en månadsavgift till skolan på 15 kronor, gå till skolan på grund av regnet. Lokalen ligger ett halvt trappsteg ned och under regnperioden översvämmas lokalen så att det inte är möjligt att hålla några lektioner. Att regn kan stoppa undervisning är ganska ofattbart.

 

När jag efter ett tag skulle gå ut för att ringa efter en taxi hör jag någon hosta oerhört högt. Med bajsstank i näsan (den var grov den här gången) vänder jag mig om och möts av en flicka på cirka sex år som står bredvid sin mamma och kräks, hostar och slemmar. Mamman stoppar ned fingrarna i halsen för att påskynda det hela, flickan hostar lite till, får sedan torka av sig och gå vidare som om ingenting hänt. Hon har nyss spytt offentligt men det verkade vara som vilken normal sak som helst. I Sverige är det inte direkt ofta man ser en mamma stoppa ned fingrarna i halsen på sin dotter för att hon ska spy, och sedan gå vidare som om ingenting inträffat. Världen är trots allt stor men ändå så pass liten.

 

Efter det här besöket måste vi sammanfatta det hela sedan se hur vi ska gå vidare och vad vi vill göra. Men ett till besök lär det bli inom kort!


Det tar oerhört lång tid att ladda upp bilder just nu så in får nöja er med en gammal bild från Mombasa tills internetlivet blir på bättre humör...


I morgon är det fredag och det är jag mer än glad för. Planer hela dagen i morgon, älskar sådant! På lördag morgon åker vi till Naivasha och ska hänga med ormar och flamingos. Ska bli nice med lite resa. Hört rykten om båt bland flodhästar och krokodiler, blir kul.

 

Vill bara påpeka att jag om en vecka exakt kommer befinna mig på några tusen meters höjd i ett tält på väg mot toppen av Afrikas näst högsta berg. Känns helt ok. Kan inte påstå att jag är taggad till tusen men det blir säkert bra!

 

Nu ska jag sova, klockan lyckas alltid på något vis gå över tolvslaget... Upp klockan halv åtta och sjunga för Felicia som fyller 18 i morgon!!! wooooop

 

Och Sofia... om jag ska vara helt ärlig känner jag inte den minsta saknad till Svealand. Möjligtvis folket (och lite Utö) men den saknaden är inte stor, har de bra nog här. Sverige är ett sketland (även om jag är överlycklig att jag föddes där så att jag kan vara här......) men ack vad det landet är grått och trist, det ska ni veta gott folk!

 


2012-01-26 | 21:50:41 | Kenya 2011/12 | 1 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.


» Emelie

Vad är det för män som spelar? Najs!!



Lycka till med klättringen! Ser fram emot att få höra om det sen!:D

2012-02-04 // 20:18:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback