Moa har mina bilder så detta blir ett mega-låååångt inlägg med text men det får ni ta, bilder kommer med tiden!

---

Egentligen vet jag inte hur jag enklast ska sammanfatta eller var jag ska börja denna resa. Det har varit superroligt och väldigt roligt och se någonting annorlunda en bara Diani, trots det att jag bokstavligen älskar lilla Diani!

Resan började som bekänt redan på torsdagen då det egentligen var meningen att vi skulle åka till massajbyn där jag skulle besöka en skola men helt plötsligt var vi vid den tanzaniska gränsen och att busschauffören släppte av oss dit vi skulle som han lovat skedde inte riktigt som planerat... På grund av den förvirrande situationen då vi inte längre visste vad vi skulle göra hamnade vi självklart sist i utcheckningskön och sist till allt. När vi kliver utanför dörrarna är vår buss med bagage borta och vi får lite smått panik då vi inte hittar någon av de som var på vår buss utan allt och alla är bara borta. Vi gick runt som yra höns och visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen till dess att någon okänd människa säger till oss att vår buss redan lämnat och befinner sig på andra sidan gränsen så vi måste gå dit. Tillslut hittar vi en irriterad busschaufför samt medresenärer som undrar vad vi hållit på med och chauffören undrar vad vi gör vid gränsen för vi skulle ju hoppa av tidigare. Ja säger jag, men släppte av oss, det gjorde du inte.

Vi betalade visumet och klev på en buss där en irriterande stämningen syftat mot oss låg i luften och vi hade förstört den ena och den andres dag då vi var så ooooerhört sena, men så var det ju inte riktigt... För att lätta upp stämningen bjöd vi istället alla på lite kakor och sjöng och dansade så de slutade med att vi blev bästis med princip alla! Vi kom fram till Arusha på eftermiddagen, åkte till hostlet som jag inte minns namnet på, fick ett rum och sedan gav vi oss ut på ”stan”.

Åt lunch på ett lokalställe, köpte bussbiljett till Dar es Salam, besökte en massajmarknad och tittade mest runt på stan. Dagen efter, fredagen, spenderades på en buss till Dar. Vi skulle vara framme klockan 4 men kom väl fram mot 7- halv 8 snåret… Sämst på tider överallt. Åkte till ett nytt ställe vi blivit tipsat om, fick ett rum, åkte och åt billig kinamat, hittade en marknad med live-musik och därefter gick vi ut och träffa lite nytt folk. Bland annat världens skönaste thailändare som vi även träffade i lördags samt en amerikanare. Dagen efter tog vi lokalbussen till en marknad som hette Mwuenge där vi först gick till ett västerländskt köpcentrum men det kände vi att vi fått nog av så vi gick till den lokala marknaden där vi var de ända vitlingarna eller så kallade mzungos. På kvällen mötte vi upp Henrik som är Faizas kompis son som är halv tanzanian samt svensk. Vi åkte till en beach bar med honom och hans kompis och hade det trevlans till vågornas brus och vindens sus (fett filosofisk).

Söndagmorgon begav vi oss ner till hamnen och färjan som tog oss ut till Zanzibar. Färjan tog omkring 2 timmar vilket var snabbare än vad jag förväntat mig. När vi kom fram åt vi mat i hamnen innan vi tog en taxi upp till Nungwi som vi fått tips om. Nungwi ligger i norra Zanzibar och jag kan lova er alla att det var sjuuukt fint. Zanzibar har ju ryktet för sig att vara nedrans dyrt men vi fick hjälp att hitta ett billigt boende som låg vid stranden så det var perfekt. Maten kostade ungefär som i Kenya men övrigt så var allt billigare i Tanzania än vad det är i Kenya, här är det jäklans dyrt om man jämför med andra afrikanska länder! Jämför man med Sverige är det fortfarande billigt… På kusten stannade vi i 4 nätter och hade det bara helt underbart. Lugnt och skönt. Turkost vatten och kritvita stränder. Då menar jag verkligen kritvita. Vi gick strandpromenader, åt god mat, spelade massor med kort och träffade en massa nya människor. Något som däremot var lite tråkigt var att det var svenska öööverallt. Något som man inte är lika van vid när man är på den kenyanska kusten men här var det verkligen tvärtom.

Vi träffade också en annan local kompis vid namna MJ som vi åt middag hos en dag. Samma morgon gav vi han lite pengar sedan hade han handlat mat som han sedan tillagade och sedan fick vi komma hem tills hans ”hus”, ja hus och hus med betonghydda, där han och hans bröder dukat upp med stolar och levande ljus utomhus under stjärnhimlen. Riktigt roligt att hitta på något helt annorlunda samtidigt som det var roligt att få komma hem till en lokalboendes hus och se hur de bodde där!

En dag åkte vi även på snorkling tur. Vi fick bland annat se delfiner vid 3 olika tillfällen vilket var något ovanligt. Vi fick till och med NÄSTAN bada med dem. Men när vi skulle hoppa i vattnet kom det en båt som skrämde bort dem och andra gången så hoppade vi i för tidigt så de hann simma iväg… men vi var väl cirka 3 meter ifrån dom i vattnet så nästintill har jag simmat med en delfin. Vi åkte förbi den 7e finaste stranden i hela världen!!! Den var privatägd och det kostade 1500 dollar att bo 1 natt där. Vi åt även mat på en öde strand som snorkling teamet lagat, sjukt gott.

När vi kom tillbaka från snorkling turen skulle vi ta oss till Stone Town där vi skulle vara i 2 nätter. Oplanerade som vi är hade vi inte bokat något boende och då det var en stor festival i hela Stone Town var princip allt fullbokat fick vi höra av 3 tyska tjejer som vi träffade. En av vår snorkling guider hjälpte oss dock och ringde en av sina kompisar. Han följde med oss hela vägen till Stone Town och när vi kom fram fick vi kolla på två olika ställen och det slutade med att vi bodde i ett Dorm då frukost ingick. På kvällen gick vi till en Food market, en jättestor marknad där en massa grillar med hur mycket mat som helst står uppraddade och man får äta lite vad man vill från varje sak. De hade bland annat pannkakor med choklad och banan vilket är något som jag minns att vi jämt åt i Thailand när vi var små så det var givet. Fredagen bestod av Stone Town Walk. Vilket betyder att vi gick runt i Stone Town och kollade. Vi var bland annat på en slavmarknad då Zanzibar var en av de främsta öarna där slavhandeln var aktuell och höll på ändra fram till 1873. Vi fick en guidad tur runt om och man lärde sig lite om slavarna och handeln som pågått. Sjukt hemskt. Vi besökte även en fiskmarknad. På kvällen var det tänkt att vi skulle gå på festivalen som ALLA i hela Stone Town pratade om men det slutade med att vi aldrig gick då det var alldeles för dyrt för Hanna. Jag och Moa behövde endast betala 20 000 tsh då vi är recidents i East Africa medan Hanna skulle behöva betala 75 000 tsh vilket nästan är 500 kr vilket kändes lite onödigt. Så vi satt helt enkelt utanför med vår nyfunne snorkling guide, hans kompis samt en svensk som vi träffade som även var frukterian, vilket betyder att man BARA äter frukt oavsett vad. Han var sjukt trevligt men jag, Hanna och Moa drog slutsatsen att han går miste om allt för mycket gott här i livet.

På söndag morgon begav vi oss till ett område som låg cirka 20 minuter utanför Stone Town för att åka på kryddsafari som vi blivit tipsade om. När vi kom fram tänkte jag direkt att detta var ett större misstag då det såg ut om en torkad skog som inte alls var speciellt stor. Men ack så fel jag kunde ha. Det var galet intressant och vi fick lukta på olika blad, gissa, smaka, lukta på rötter och veta lite information om de olika sakerna. De hade även en fruktodling så vi fick smaka på en massa frukter, lukta på olika blommor, veta hur de producerade olika te- samt kaffesorter och hur de använde vissa blad och rötter till olika lokala mediciner. Bland annat kunde man använda en henna-rot som aportmedicin då det är förbjudet att göra abort i Tanzania. Ingefära var bland annat till för män och muskonöt för kvinnor. Tror säkert att den guidade turen var upp mot två timmar och det var helt klart värt det, riktigt intressant. När vi kom tillbaka åt vi en snabb lunch innan vi fick skynda iväg till färjan och Dar es Salam.

När vi kom tillbaka till Dar gick vi till det boende vi bodde på innan vi åkte till Zanzibar och det var riktigt kul att komma dit. Även om vi endast bodde där i 2 nätter kom alla ihåg oss och kramade om oss och speciellt receptionisten som vi blivit riktigt bra kompis med! På kvällen åkte vi och träffade Lulu som är en av Hannas kompisar som hon träffade när hon var i Tanzania för 5 år sedan. Hon tog med oss till ett lokalställe där de hade dansuppvisning och det är för mig varje gång en gåta hur alla tjejer kan skaka på deras rumpor så som dom gör det, sjukligt. Lulus kompis kom även dit och thailändaren som vi träffade första gången när vi var i Dar var även med. Det är verkligen bra med kontakter överallt för då får man se så himla mycket mer än om vi skulle åkt på helt egen hand. Vi skulle aldrig hittat detta stället och det var verkligen värt och roligt att se lokala uppträdaden och träffa personer som bor där. Efter maten tog dom med oss till Coco Beach där vi satt och chillade och pratade innan vi åkte till ett annat ställe och sedan till YMCA där vi bodde. Sov någon timme innan vi gick upp mitt i natten för att ta oss till busstationen och bussen som skulle ta oss hem till Nairobi. Det visade sig bli den mest underligaste bussresan jag någonsin varit med om, och buss det har jag trots allt åkt en hel del här borta. För det första hade vi blivit lovade en ”luxury bus” men det liknade mer ett råtthål. Den skulle ha airconditioner men det fanns knappast, förens det att solen gått ner och det blåste kyla in genom fönsterna som inte var tätade för en sekund, jag frös så att jag höll på att dö. Bussen skulle gå klockan 6 på morgonen men vi började väl rulla fram mot 9 någongång. I Tanzania, eller Kenya, lämnar inte bussen förens det att den är full och det blev den inte förens halv 9 trots det att den skulle gå klockan 6… Det är sjukt jobbigt att bara vänta i sådana lägen samtidigt som inte absolut inte finns någonting som man kan göra mer än att vänta ut tiden och de bestämmer sig för att åka. TJUGIO timmar senare, klockan 2 på natten rullade vi tillslut in på busstationen i Nairobi. Går nog inte att förklara hela bussresan för kan inte riktigt sätta finger på hur underlig den var men folket var inte riktigt helt normala, hela situationen var bara så himla rolig. Halv 12 på natten när alla vill sova skruvar dom upp högsta lokalmusiken på de totalt sprängda högtalarna och det kanske spelades totalt 3 låtar som upprepandes gick på repeat. Den ena människan dansa och skaka rumpan i bussen medan en annan låg raklång på golvet och sov. Hemma är vi i alla fall med en massa nya vänner världen över, erfarenheter och upplevelse. Om jag haft det bra? Ja det har jag verkligen! Härnäst väntar Masai Mara och lionproject på söndag. Hur lejonprojektet går till har jag noll koll på men jag vet att vi ska följa en lejonfamilj från söndag till torsdag vilket ska bli kul. Nu ska jag sova, god natt.