Börjar bli mer och mer emotional när jag inser att mitt liv här lider mot sitt slut. Om 28 dagar befinner jag mig åter igen på svensk mark vilket är, konstigt. Jag vet, till hundratio procent att jag kommer tillbaka, redan i december, men tanken på att lämna de liv jag skapat här är ångerfullt. Vardagen här har blivit mitt normala liv och det är enkelt att glömma bort och reflektera över hur bra jag har det, framförallt hur bra jag trivs. På tv3 idag gick det ett program som handlade om Ken Ring, som är en svensk rappare, och hans omtumblande uppväxt. Kens mamma var kenyan vilket betyder att detta program till hälften utspelar sig här. I över tre timmars tid har jag suttit och streamat det via internet och kommit på mig själv med tanken att jag faktiskt levt i Kenya, i två års tid. I ett land som är totalt annorlunda jämfört med Sverige. Därefter började jag googla på youtube klipp för att visa er där hemma en del av det som varit min vardag, en del av underbara Kenya och Afrika.
Detta är för det första inte Yaya utan Junction, en plats där jag spenderat oräkneliga timmar. Java är bland annat ett ställe som jag brukar gå till efter skolan när jag måste plugga. Som de nämner, en iced coffe är det bästa!
Att efter skoltid, som idag, eller bara på din fritid kunna få till New Life Home som är ett barnhem 10 minuters gångväg från mitt hem är både mysigt men med baktanken på att dessa barn inte har någon blir bilden en annan. Eller att åka ner till Kibera som ligger fem minuter bilväg från mitt hem är en annan tanke. Kenya är långt från bara misär men att detta faktum förekommer går inte att motsäga. Att jag kan gå till barnhemmet som visas på filmen och leka med barnen, mat dem, är mer värt än vad man tror. Att åka ner till Kibera och hälsa på den skola som jag i snart två års tid besökt betyder mer för dem än vad jag egentligen förstår och inser. Att kunna hjälpa dem att köpa mat till barn som ofta inte får mat är en god gärning som jag på nytt inte reflerkterar över. Jag kan göra så lite men ändå förändra så mycket, genom att bara vara.
Masai Mara, en av de finaste platserna på denna jord.
JAAAA!!! Fick nyss ett mejl av min mattelärare Lars som meddelade att jag fick godkänt på mitt 4-timmars mattenationella C prov jag skrev i fredagsförmiddag! Detta betyder att jag är godkänd i kursen och slipper att plugga matte på ett bra tag. Ingen mer derivata, logaritmer och grafiska kurver hit och dit. Tack och bock för det! Nu sitter jag och hetspluggar till mitt SISTA biologiprov som jag har imorgon. Eftersom hela förra veckan gick åt att plugga in formler hit och dit så fanns ingen tid till biologi vilket betyder stress söndag. Har suttit i timmar och är inte mycket klokare för det. Reptiler, forntider och miljöanpassningar vill jag faktiskt inte läsa mer om, sådeså.
Jag insåg nyss att jag endast har TOLV skoldagar kvar, 12 skoldagar av 13 år. Därmed fick jag smått panik och kände att jag behövde dela med mig av detta! om exakt 19 dagar tar jag studenten. Just nu simmar jag i plugg och förstår inte att jag om tre veckor är fri, friiiiiiI! I alla fall för ett tag. Detta är sjukligt. Kan inte riktigt finna ord. Ufff! Detta betyder även att jag har en helg i Nairobi sen helgen efter det åker jag till Lamu, fredagen därpå tar jag studenten, sen åker jag till Diani och sen har jag tre dagar i Nairobi och mitt älskade Kenya innan Sverige. VAR F** TOG DETTA ÅRET VÄGEN?
Får även panik över att jag spenderat de senaste helgerna lökandes hemma, vilket känns fel. Men har inte mycket till val med allt detta plugg. Som jag inte ens tar tag i vilket slutar med att jag ligger i sängen och får ännu mer ångest att jag inte tar vara på tiden. SKÄRPNING, och ändring. Punkt.
Blir nog en Kibera imorgon innan skolan, detta håller inte!
Jag som trodde att jag knappt hade några skolarbeten kvar, jo tack! Där hade jag ganska så fel. Från ingenting till en lista som resulterar i ett hav av prov och inlämningar. Jag vet att det inte är lång tid kvar men det är ganska svårt att inse nu. Och när ens klasskompisar har en lektion om dagen, eller två lektioner i veckan, då känns livet ganska orättvist. Som rubriken lyder; kan det vara över?
Hej hopp! Skamsligt länge sedan sist, över en månad skulle jag tippa på. Anledningen till varför är väl mer lathet och aningen tidsbrist. För trott eller ej är det väldigt tidsdrivande att blogga. Men hur som, jag har i alla fall hunnit med två turer till kusten, den ena aningen mer planerad än den andra. Jag har fyllt år, 19 sådanna. Gabriella och Axelina har varit här. Jag har firat valborg, som slutade i palm-brand. Kenya må vara ända landet det inträffar. Och att därefter se på när kenyansk brandkår ska släcka den brinnande palmen var desto roligare. Tror dock inte ni kan förstå den kaos som uppstod. Trycket nådde inte ens än gång upp till palmens topp och det insåg inte männen förens det att vattnet tog slut. De fick på så vis fylla tanken med skolans vatten och när de ska börja spruta på nytt är inte slangen påkopplad utan allt vatten far ut åt alla håll och kanter. Ja, från halv nio på kvällen till klockan två på natten var de där och blev även tvungna att komma tillbaka på morgonkvisten, allt för att släcka en glödandes palm... Bal har det även varit. Det har regnat och det har varit sol. Jag har ätit goda middagar och varit med underbara vänner. Och så lite fest på det. Sen har jag pluggat, i mängder. Projektarbetet är inskickad och klart, på fredag väntar Matte C nationella och därefter har jag all rätt att säga att min köttigaste uppgifter är avklarade innan jag om 26 dagar tar studenten! som jag längtar.
Tänkte att jag lägger upp lite bilder från den senaste tiden så kan ni bilda er egna uppfattning om den månad som jag inte bloggat om...
Gud vad länge sedan sist insåg jag nyss! Har haft fullt upp med både skola, plugg och fritid! Börjar inse att jag på nytt snart måste lämna Kenya och börjar få lite små-panik. Vill verkligen inte. I helgen drar jag till Diani, som ja längtar! Och nästa torsdag får jag träffa Axelina och Gabbi, och som jag längtar till dess!!! Ska bli så himla roligt. Livet är faktiskt ganska mycket på topp just nu. Skola är som vanligt inte den roligaste men hyffsat lugn och plugget jämt fördelat, man likes it!
Sitter och pluggar matte at the moment och på fredag religions prov sedan looov! Mitt sista lov i skolan, sjuuuukt. Sist påsklovet på 13 år. Var tog tiden vägen?
Vet inte riktigt vad jag babblar om just nu, tror mer att det är så att jag inte har sånt sug på att gå tillbaka till Matteboken... Men den kallar, och lika så min tvätt! Attans den hade jag glömt. Hej då!
yo yo, chillar hemma hos Moa för tillfället vilket jag gjort sedan typ 3 idag... Vi har suttit uppe på hennes terass, grillat, bakat och bara hängt. Mys! Igår var vi hemma hos mig istället men då hade vi Anna Bohlin med oss också. PO jobbade och Faiza är på sjukhus då hennes ena höft hoppat ur led igen så det var helt enkelt FF! Vi gjorde tacos (feeeett gott), satt ute i trädgården och åt och sen sov dom över, mega-mys de med! Vi hängde även med Sharkey, Oliver och Ina, fest! Fortfarande lungt här med valet. Dom har ju princip total failat och resultatet beräknas nu komma på fredag..... Kopierar de min käre lärare Måns skrev på facebook;
"Valet här i Kenya började bra med onlinerapporteringar från olika vallokaler under måndagen och med en ganska tydlig 57-40 ledning för ena presidentkandidaten Kenyatta (förvisso åtalad för brott mot mänskligheten i ICC). Men sedan igår har det blivit "tekniska problem" med rapporteringen av resultaten, centrala servern för rösträkningen har kraschat sedan igår och viktiga valkretsar för Odinga (40%) har inte räknats in än...så nu är det återigen bäddat för konspirationsteorier och valfusk. Den offentliga rösträkningen har alltså stått still sedan igår (36% räknade). Nu kommer kanske ett slutgiltigt resultat "från ovan" som mycket väl kan ändra bilden helt till Odingas fördel...och allt är upplagt för bråk igen. Det är väl en sak när man har tekniska problem med servern här på skolan....men när det gäller ett lands presidentval. Hmmmmm."
Vi får vänta och se vad som komma sker! - langar lite pic's från Zanzibar istället!
Om ni går in på denna hemsida http://www.mnlp.org/ hittar ni information om projektet vi var med på samt en film. Filmen är på den lejonhona vi följde i 2 nätter! Spännande, som Månsan skulle sagt...
Vägen till skolan idag vart ingenting jämfört med alla andra dagar. De vanligtvis traffikerade vägarna var som öde. De livfulla tanterna som brukar sälja grönsaker längst vägkanten var som bortblåsta. Ensaka bilar åkte långsamt förbi. Det fanns ett lugn som Nairobi inte är van vid. De fåtal människor som gick förbi kunde man helt plötsligt se på med andra ögon. Två poliser med meter långa gevär gick långsamt på den annars köslingrande Riara Road. Det märks att detta är en viktig dag för den kenyanska befolkningen, idag är det val. Och jag önskar innerligt att valet fortsätter i de lugn som lagt sig över stan för oroligheter är ingenting jag orkar med.
Nu ska jag plugga, swahili för att vara specifik.
Nitasoma kiswahili sasa, tutaonana kesho au jioni! Kwaherini
Idag är det valdag i Kenya! So far har allt varit förvånansvärt lugnt likaså helgen. Om det blir oroligt lär det bli imorgon då man får reda på resultatet inatt. Dock kommer det med största sannolikhet bli ett omval 10e april då det redan nu är så pass jämt mellan Odinga och Kenyatta som är de främsta personerna i detta val! Let's See
Till alla er som fortfarande inte har instagram och kan se alla mina bilder där! Annars hittar ni mig som mandastenqvist !
Två dagar till val och jag kan från mitt sovrum höra jubel, visselpipor och biltutor på långt håll, demonstrationer med andra ord! Får se hur detta val slutar.. Nu ska jag hem till Moa sen ska vi nog gå och äta glass, möjligtvis en sväng förbi barnhemmet innan vi möter upp Anna för att ha taco-kväll och sen förmodligen utgång! Bra lördag. Och duktig har jag också varit, skrivit loggbok för mitt projektarbete och städat heeeela rummet så det är skinande rent, nu måste jag gå. Ses
Nu är jag sedan två dagar hemma igen efter att ha spenderat 5 dagar i bush och tält. Masai Mara har varit roligt och även om vi hunnit med en massa känns det inte som vi gjort ett dugg. Alla fem dagar har bokstavligen bestått av sova, äta och åka bil. Vi har gått upp runt 6 på morgonen, haft game-drive, kommit hem till 9, frukost, ut på en ny game-drive till klockan halv 1, ätit lunch, sovit/relaxat till klockan 4, ny game-drive, kommer hem till 7 då det är middag och därefter började nattshiften där man uppdelade i fyra olika grupper som var ute olika tider på natten.
Första natten hade jag 20.00-24.00 passet och natten efter det 04.00-08.00. Syftet med denna resa var framförallt att följa en lejonfamilj, eller rättare sagt en lejonhona på natten då det är den mest aktiva stunden på dygnet när det kommer till lejon. På dagtid har vi kollat på andra djur, haft game-count vilket innebär att man räknar hur många djur av olika art som finns inom ett visst område, vi har också haft elephant monitoring vilket innebär att man ska identifiera olika elefanter genom att ta kort på dem och sedan analysera dessa. Ett klassiskt kännetecken för att identifiera elefanter är öronen då de ofta skiljer sig åt emellan. För det första älskar jag verkligen att vara i Mara, att under gassande sol sitta på taket av en öppen jeep och kolla ut över slätter där hundratals zebror betar, så jag har ingenting att klaga på. Att detta dessutom räknades som skola bugar och bockar jag för. Det var också riktigt häftigt att vara ute på natten och jag hade turen att få de bästa passen, eller det var under mina pass som mest action inträffade! Dock var det lite tråkigt för honan vi följde var i parningsperiod och när lejon ska para sig har de sex i fyra dagar i genomsitt var 20e minut, så ja, att se lejon para sig har jag gjort ett aaaantal gånger. Första natten råkade vi tappa bort honan och hanen men istället hittade vi två stora hanar som gick runt bland buskarna. Till hjälp hade vi en stark ficklampa som jag lyste på lejonen så att de skulle komma ut från buskarna. De gick en bit bort till dess att ett av lejona stannar upp, vänder sig om och börjar gå mot Tinas bil. Det ända jag tänker är att det där jäkla lejonet nu kommer hoppa upp på Tinas bil då han kanske var 1 meter ifrån. Istället vänder han och börjar gå mot vår jeep, som dessutom är helt öppen på sidorna, Tina hade i alla fall en "stängd" bil, därefter ställer sig lejonet MAX 2 meter ifrån, kollar på oss med argsinta ögon och börjar ryta. Ouuuff kan säga att jag var gaaanska rädd just då men såhär i efterhand var det jäkligt häftigt!
Natt 2 var det uppstigning 03.30 och sedan bar det iväg. Vi hade tur och hittade både honan och hanen rätt så snabbt men någon action var det inte riktigt. De låg i gräset, para sig då och då och vid ett tillfälle började de springa iväg så vi tappade bort dem. Vi åkte fram och tillbaka och lös i buskarna utan resultat men dessutom upptäckte vi en punktering. Punktering klockan 05.00 på ett kolsvart savannen där vi tappat bort lejonen som vi visste var i närheten kanske inte var bästa kombon... Men inte hade vi något val utan punkteringen behövdes bytas. Under sjärnklarhimmel, i storm stod vi och huttra och kollade på när Nils som så många gånger förr skruvade av de trasiga hjulet och satte på ett nytt. Bara denna upplevese var häftig då det är något helt annorlunda att vara på safari nattetid.
På lejonhonan har Nils, som är ledare för lejonprojektet, satt en sändare runt halsen så med hjälp av en antenn kunde vi enklare lokalisera var honan befann sig. Vi hittade dom på nytt inklusive de två hanarna från kvällen innan!
Något annat nytt som jag såg på denna resa var flodhästar på land dagtid och det roliga var att när vi kom till "flodhäst-sjön" tyckte jag verkligen att jag kände igen mig. Och vet ni mamma, pappa, mormor, Emma, Kalle och Emelie? som jag trodde var det faktiskt samma ställe där vi under vårat safari var och kollade på när flodhästarna på natten skulle ta sig upp på land. Det visade sig också att jag bodde på den guiding-school där vi lånade internet en gång. Och att jag tältade fem minuters gångavstånd från Wilderness som nu bytt namn till Eagle-view.Så på onsdag eftermiddagen gick jag, Sanna, Ebba och Pärsa dit för att kolla hur det "nya Wilderness" såg ut. Visst kände jag igen mig med mycket nytt hade skett, men utsikten var densamma och lika fin. Jag frågade efter vår guide Steve som vi hade men har var tyvärr inte där, det var lite tråkigt, skulle varit kul att träffa honom.
Jag har som sagt fortfarande inte hunnit lämna in min dator på lagning mer när det väl händer kommer ni få en MASSSAAA bilder både från Mara, Tanzania och Zanzibar! Just nu får ni nöja er med lite bilder som jag baxat från Sara blogg :)
Juste, träffade även en volontär vid namn Sophie där som visade sig vara frisör så jag tog tillfället i akt och klippte mig lite, väl behövlgit!
Elephant monitoring!
Me chilling in Tinas car
Antennen som söker efter lejonhonan genom att ge efter sig pip i den riktining hon är!
Det fanns en elefant som massajer stuckit in ett giftigt spjut i ena benet i hopp om att elefanten skulle dö vilket den inte gjorde. Iställe påbörjades en behandling för att ta ner svullnaden av benet men behandlingen hjälpte inte så när vi var där blev elefanten på natten attackerade av hyenor som dödade den, här är resterna...
Soluppgången på ena nattskiftet!
Nature-walk
Alla djur hade princip fått barn så vi såg sjukt många ungar överallt, kolla denna söta!
Long time men jag förstår inte hur tiden aldrig räcker till.... I onsdags firade vi 100 dagar till studenten, helt sjukligt lite tid kvar. Blir nästintill rädd! vi var hur som på bistron och hade det trevlans. I torsdags drog vi hem till Moa och lagade middag. Jag, Hanna, Gabriel och en tjej som hette Ina. Efter blev det en sista utgång med Hanna som åker hem på måndag, helt sjukligt hur snabbt och roligt det har varit när hon har varit här! vill inte att hon ska åka hem!! Gårdagen spenderades på Junction och Art innan jag drog hem till Anna Bohlin som nyss fått en lägenhet. Vi satt ute på hennes balkong och snackade, käka lite oliver innan jag, Anna, Moa och Esmeralda drog till Que Pasa där skolan var. Sedan en snabbis till Tree House innan jag åkte hem och sov då jag skulle upp i tid denna lilla morgon. Har nämligen varit nere i Kibera på St. Christine school och intervjuat rektorn där till mitt projektarbete. Tror aldrig jag varit så osugen på att åka dit som just denna morgon, bara för att jag var tvungen till det, hatar måsten. Under valet kommer det förmodligen vara oroligt där så nu eller aldrig. Men det var faktiskt roligare än förväntat.När jag var färdig så frågade jag var busstationen låg så två tjejer i 15-års åldern från skolan visade mig dit då man måste korsa hela Kibera. Jättegulliga var dom och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Dom frågade jättemånga frågor om Sveirge, hur vi överlevde kylan, vilka djur vi hade, vad som var typiskt svensk mat, hur det var som svensk att komma till Kenya och en massa saker. De förstod inte riktigt hur vi kunde överleva vintrarna och när jag förklarade att man hade en massa, massa kläder på sig och gick runt som köttbullar skrattade dom! Trevlig promenad blev det hur som. Jag hoppade in i en Matatu och sen åkte jag till Prestige där jag mötte upp Moa. Vi gick till Java och därefter till Toy! Köpte en blus för 1.5 kr och en jacka för 20 spänn. Bra, bra. Vi chillade lite på ett local-hak, drack en cola och snackade med två kenyanska kvinnor om skillnaden på afrikaner och svenskar. Älskar att man kan sätta sig när lite här och var och snacka med folk! Efteråt gick vi förbi fruktmarknaden, jag köpte en avocado och drog sedan hem! Snart ska jag möta upp Hanna och Moa för en sista middag tillsammans, uuuusch! Det blir att åka till Zen Garden för lite sushi innan jag måste packa då jag drar till Masai Mara klockan 7 imorgonbitti. Är borta till på torsdag och då har jag förmodligen jagat lejon och elefanter så det räcker och blir över. Allt jag vet är jag ska bo i tält och behöver en sovsäck, en sovsäck det har jag icke.......
Världens Bästa Kenya
