En guidad busstur i Nairobi på nästan tre timmar kändes som några minuter. Så mycket man upplevt och sett genom ett bussfönster. Otroligt. Jag gillar Kenya, gillar Nairobi.

Att åka genom Kibera, Afrikas största slumområde, se fallfärdiga plåtskjul, barn som springer själva på gatan, människor som bär literstora tunnor med vatten på huvudet är overkligt. Du inser inte att folk faktiskt lever så. Utan mat, utan vatten. Inga toaletter. Att ensamstående mammor jobbar 5.5 dagar i veckan och tjänar 4000 shillings i månaden (vilket är cirka 300 kronor) är oförståeligt, då ska dom inte försörja sig själva utan även sina barn. Jag vet inte hur många gånger som jag idag fått höra att Kenya är ett land med oerhört stora kontraster, från slumområden till fina villor. Men jag har även fått lära mig att man respekterar alla oavsett ekonomisk ställning och ursprung. Man kan inte få allt men man har varandra.