Nu är jag sedan två dagar hemma igen efter att ha spenderat 5 dagar i bush och tält. Masai Mara har varit roligt och även om vi hunnit med en massa känns det inte som vi gjort ett dugg. Alla fem dagar har bokstavligen bestått av sova, äta och åka bil. Vi har gått upp runt 6 på morgonen, haft game-drive, kommit hem till 9, frukost, ut på en ny game-drive till klockan halv 1, ätit lunch, sovit/relaxat till klockan 4, ny game-drive, kommer hem till 7 då det är middag och därefter började nattshiften där man uppdelade i fyra olika grupper som var ute olika tider på natten. 

Första natten hade jag 20.00-24.00 passet och natten efter det 04.00-08.00. Syftet med denna resa var framförallt att följa en lejonfamilj, eller rättare sagt en lejonhona på natten då det är den mest aktiva stunden på dygnet när det kommer till lejon. På dagtid har vi kollat på andra djur, haft game-count vilket innebär att man räknar hur många djur av olika art som finns inom ett visst område, vi har också haft elephant monitoring vilket innebär att man ska identifiera olika elefanter genom att ta kort på dem och sedan analysera dessa. Ett klassiskt kännetecken för att identifiera elefanter är öronen då de ofta skiljer sig åt emellan. 
För det första älskar jag verkligen att vara i Mara, att under gassande sol sitta på taket av en öppen jeep och kolla ut över slätter där hundratals zebror betar, så jag har ingenting att klaga på. Att detta dessutom räknades som skola bugar och bockar jag för. 
Det var också riktigt häftigt att vara ute på natten och jag hade turen att få de bästa passen, eller det var under mina pass som mest action inträffade! Dock var det lite tråkigt för honan vi följde var i parningsperiod och när lejon ska para sig har de sex i fyra dagar i genomsitt var 20e minut, så ja, att se lejon para sig har jag gjort ett aaaantal gånger. 
Första natten råkade vi tappa bort honan och hanen men istället hittade vi två stora hanar som gick runt bland buskarna. Till hjälp hade vi en stark ficklampa som jag lyste på lejonen så att de skulle komma ut från buskarna. De gick en bit bort till dess att ett av lejona stannar upp, vänder sig om och börjar gå mot Tinas bil. Det ända jag tänker är att det där jäkla lejonet nu kommer hoppa upp på Tinas bil då han kanske var 1 meter ifrån. Istället vänder han och börjar gå mot vår jeep, som dessutom är helt öppen på sidorna, Tina hade i alla fall en "stängd" bil, därefter ställer sig lejonet MAX 2 meter ifrån, kollar på oss med argsinta ögon och börjar ryta. Ouuuff kan säga att jag var gaaanska rädd just då men såhär i efterhand var det jäkligt häftigt! 

Natt 2 var det uppstigning 03.30 och sedan bar det iväg. Vi hade tur och hittade både honan och hanen rätt så snabbt men någon action var det inte riktigt. De låg i gräset, para sig då och då och vid ett tillfälle började de springa iväg så vi tappade bort dem. Vi åkte fram och tillbaka och lös i buskarna utan resultat men dessutom upptäckte vi en punktering. Punktering klockan 05.00 på ett kolsvart savannen där vi tappat bort lejonen som vi visste var i närheten kanske inte var bästa kombon... Men inte hade vi något val utan punkteringen behövdes bytas. Under sjärnklarhimmel, i storm stod vi och huttra och kollade på när Nils som så många gånger förr skruvade av de trasiga hjulet och satte på ett nytt. Bara denna upplevese var häftig då det är något helt annorlunda att vara på safari nattetid.

På lejonhonan har Nils, som är ledare för lejonprojektet, satt en sändare runt halsen så med hjälp av en antenn kunde vi enklare lokalisera var honan befann sig. Vi hittade dom på nytt inklusive de två hanarna från kvällen innan! 

 

Något annat nytt som jag såg på denna resa var flodhästar på land dagtid och det roliga var att när vi kom till "flodhäst-sjön" tyckte jag verkligen att jag kände igen mig. Och vet ni mamma, pappa, mormor, Emma, Kalle och Emelie? som jag trodde var det faktiskt samma ställe där vi under vårat safari var och kollade på när flodhästarna på natten skulle ta sig upp på land. Det visade sig också att jag bodde på den guiding-school där vi lånade internet en gång. Och att jag tältade fem minuters gångavstånd från Wilderness som nu bytt namn till Eagle-view.Så på onsdag eftermiddagen gick jag, Sanna, Ebba och Pärsa dit för att kolla hur det "nya Wilderness" såg ut. Visst kände jag igen mig med mycket nytt hade skett, men utsikten var densamma och lika fin. Jag frågade efter vår guide Steve som vi hade men har var tyvärr inte där, det var lite tråkigt, skulle varit kul att träffa honom. 

 

Jag har som sagt fortfarande inte hunnit lämna in min dator på lagning mer när det väl händer kommer ni få en MASSSAAA bilder både från Mara, Tanzania och Zanzibar! Just nu får ni nöja er med lite bilder som jag baxat från Sara blogg :) 

 

Juste, träffade även en volontär vid namn Sophie där som visade sig vara frisör så jag tog tillfället i akt och klippte mig lite, väl behövlgit! 

Elephant monitoring!

Me chilling in Tinas car

Antennen som söker efter lejonhonan genom att ge efter sig pip i den riktining hon är!

Det fanns en elefant som massajer stuckit in ett giftigt spjut i ena benet i hopp om att elefanten skulle dö vilket den inte gjorde. Iställe påbörjades en behandling för att ta ner svullnaden av benet men behandlingen hjälpte inte så när vi var där blev elefanten på natten attackerade av hyenor som dödade den, här är resterna... 

Soluppgången på ena nattskiftet!

Nature-walk 

Alla djur hade princip fått barn så vi såg sjukt många ungar överallt, kolla denna söta!

Tinas adopterade unge Agda!