Idag på u-landskunskapen fick vi besök av Hassim, en trevligt man som levde sitt liv i Kibera. Vilket var dagens ämne. Intressant men det är fasen en aning svårt att höra afrikansk engelska, speciell dialekt det där!

Cirka 800 000 människor bor i Kibera, i plåtskjul som kostar mellan 600-1500 shilling vilket är 43-107 kronor, snacka om billiga hus. 25% av befolkningen lever med HIV/AIDS och den största folkgruppen som är drabbade är muslimer, på grund av att de anses vara skamligt att berätta att ens familjemedlem lever med HIV/AIDS vilket leder till att muslimer ofta inte tar bromsmedicin mot detta och konsekvensen blir istället att personen dör. Vilket inträffade i morses då en muslimsk tjej avled, blivit för sjuk så att medicinen inte gav något utslag... sjukt. Dock berättade Hassim att hjälpen mot HIV/AIDS har växt oerhört mycket det senaste åren då alla personer som levde med HIV för 8 år sedan (2003) avled. Han berättade att Kibera utvecklats enormt det senaste åren och går mot en ljusare framtid, även om den är långt borta är den påväg. En kvinna är idag inte beroende av en man vilket man var förr. En man underlättar men ordet "ett måste" har försvunnit.

Fortfarande är det svårt för mig som västerlänning att inse att folk igår princip sov i lera då regnet öste ner, att 5 minuters bilväg bort ligger Afrikas största slum, där bor en hel familj på en mindre yta än mitt rum. Det är fortfarande overkligt och kommer förmodligen så förbli.