Idag har jag; gått i skolan för länge, sprungit och kört styrka, pluggat naturkunskap och städad. Och med städat menar jag verkligen städat. Här har skrubbats, torkats hyllor, torkats lister, dammsugit, skurat golvet 2 gånger för mycket, behövlig storstädning med andra ord. Imorgon blir det upp tidigt för att tvätta, tvättpåsen bokstavligen svämmar över. Måste erkänna att jag är rätt så duktig.
Idag besökte vi som sagt gymnasieskolan Eucypthus med U-landskunskapet. På vägen dit var alla jätte otaggade och ingen ville direkt åka dit, det slutade med att ingen ville åka därifrån. Till en början var det lite stelt, vi passerade ett litet slumområde innan vi kom in på ett område bestående av ett jordfält med två långa plåthus placerade som ett L. Därefter vart jag, Anna och Emilia medtagna in i ett klassrum med cirka 30 elever som hade fysiklektion, där satt vi i mitten av alla på ett jordgolv och fattade ingenting. Efter några minuter kommer en lärare och tar med oss till ett annat klassrum där vi känner oss precis lika borta.
Lektionerna var fett skumma, eleverna fick själva gå upp och skriva på tavlan medan en lärare stod och granskade alla och skrek att allt dom svarade var fel och att nästa person skulle gå upp och försöka. Varför hade han bara inte en normal genomgång?
Efteråt fick vi själva gå runt och prata med eleverna så vi hamnade med Lazarus som berättade sjukt mycket för oss om det Kenyanska skolsystemet, hans liv och mål i livet. Han ville bland annat bli arkitekt och studera på Oxford. Intressant snubbe det där. Går i skolan från klockan 7 på mornarna till 7 på kvällen fem dagar i veckan. Sover från klockan 22.00 – 03.00 då han går upp för att plugga tre timmar innan skolan börjar. Fattar inte grejen. På en hel dag får dom endast lunch serverat i skolan. Allt är så sjukt annorlunda samtidigt som det är så lika. Men det var intressant och vi ska både tillbaka och dom ska komma hit till oss och se hur vi har det. Kontrastchock på den alltså. Vi har pool på skolgården, deras skolgård bestod av ett jordfält samt två kossor. Kontrasternas land som vi brukar säga här...
MAMMA! har äntligen fått mitt paket nu, tre veckor försent. Plus att jag var tvungen att betala 950 shilling för att få hämta ut det! Men bättre sent än aldrig, tack mami!
Blogg.se har spårat ur. Kan inte lägga upp bilder. Återkommer när jag kan.
Idag har vi i alla fall varit på en gymnasieskola och hälsat på. Skriver mer när bilduppladdningen har vaknat till liv. Tjenare!
Efter att vi varit på morgonsafari åt vi frukost och därefter var det dags för utflykt. Destination: Masai-by. Det konstigaste och mest imponerande jag någonsin sett. Så jäkla coolt. Vi började med att promenera över tomma fällt, kändes som att vara i en öken. Gick och gick i strålande sol, tog kort med några ungar och lekte kull med galna kossor...
Kom fram till ett Helath Center där vi fick en guidad tur men jag roade mig med att snacka Swahili med några ungar samt fotografera dom en aning.
Därefter började åter igen en promenad mot Masai-byn, en del bilder togs på vägen dit;
Jag och Manfred, en av Masaierna som jobbade på Base Camp. Världens coolaste kille, han och jag är typ bästa kompisar nu. Mamma och resterande medlemmar i min familj, det är Manneman vi ska fira Nyår med. Galet kul ska det bli, längtar redan. Ha ha!
Inte ett träd, så långt ögat kan nå. Inte en droppe regn, på flera dar'...
Posar lite med Manfred sådär va!
När vi äntligen kom fram möttes vi av cirka 10 Masaier som började att sjunga och dansa runt omkring oss, bland det roligaste jag någonsin sett. Ut ur deras munnar kom konstiga ljud som bildade en sång. Skrikande springer dom runt, runt innan dom tillslut ställer sig i en halvcirkel och var och en tar ett steg fram för att hoppa några hopp medan de andra väser ut konstiga ljud. Så jäkla ballt.
Varje gång ett lejon dödats firar man det genom att dansa och sjunga tillsammans. Denna lejonman hade en av Masaierna dödat!
När vi blivit välkomnade tillräckligt och fick komma in i den lilla byn var det dags för ett nytt välkomnande, denna gång av kvinnorna i byn. En ny sång och dans inleddes.
När detta framträdande nått sitt slut var det dags att få gå in i en av stugorna. I en av bajsstugorna. För det är vad det är gjort av, kobajs.
I små, små hus bor en hel familj, fönstren är gjorda som små hål i väggarna, det enda lyset som finns tillgängligt är en liten eld som brinner på marken sedan är det princip kolsvart. Hela huset är uppbyggt av material från naturen.
Detta var vuxensängen, här sover alltså två personer. Kan inte påstå att det var så bekvämt, men det funkade. Mittemot var barnkammaren bestående av en likadan säng fast aningen mindre. Bakom Hanna syns det så kallade "fönstret".
Från ingången.
Jag och Hanna hade två vattenflaskor som vi inte behövde så vi gav dom till dessa barn som bodde i byn, på så sätt kunde vi även ta lite bilder tillsammans med dom. Vilket var uppskattat, kan inte påstå att dom är rädda för kameran. Alla tittar in i kameran och är sedan exalterade över att få se hur resultatet blev, slutar ofta med att dom skrattar åt varandra på bilderna!
Det är så konstigt att dessa färgglada människor kan vara så nöjda med respektive liv. Finner bara tre ord, jag är tagen. Tagen över att ett folkslag kan leva ett så pass annorlunda liv och vara så stolt över sin kultur. Bo i bokstavligt talat bajshyddor, bära skor gjorda av bilddäck, leva på koblod, mjölk och kött. Gå en halv dag för att nå närmaste affär. Döda lejon och sjunga för det, kriga. Göra upp eld med hjälp av naturen. Leva sitt liv mitt ute i ingenstans, på savannen. Jag vart tagen, är tagen. Imponerad, glad, chockad. Upprepat ordet ”gud vad coolt” ett antal gånger. För det var det, coolt. Balllt. Att sitta inne i en lerhydda och prata om allt och ingenting med en Masai som lever detta liv kändes som vilken konversation som helst, för det vara det, men att vara medveten om att detta är deras liv är för mig svårt att ta in. Deras kultur är så pass annorlunda emot vår. För oss lever en Masai som vi gjorde på stenåldern. Jag gillar dansen, musiken, kläderna, maten, levnadsstilen. Lyckan och stoltheten för sin kultur och omgivning. Så oerhört balla människor!
Två av de Masai-tanter som hade en verksamhet på Base Camp. De tillverkade smycken av olika slag som de sedan sålde. 75% av summan gick därefter till Masai-byn och de resterande 25% köpte de material för. Många liknande verksamheter finns princip överallt i Kenya, man gör allt för att få en starkare ekonomisk tillvaro.
Respekt på denna alltså.
Sista kvällen på Base Camp kom det ett gäng Masaier som dansade och sjöng för att visa dom som inte följde med till Masaibyn. När vi sitter där i mörkret runt en lägereld och tittar på för oss en helt främmande dans kommer Manfred och drar med mig upp och där står jag inför halva internatet tillsammans med 20 Masaier och dansar och sjunger något som jag inte förstår ett piss av. Den konstigaste och skräckblandade känslan du kan uppleva. Det obehagligaste var när alla började viska mitt namn i örat på mig och göra konstiga ljud. Men jag gillar det, gillar Masaier för dom är sjukt jäkla coola. Så är det bara.
Vet inte riktigt var jag ska börja någonstans. Under tre dagar har jag fått vara med om så oerhört mycket.
Jag har vart 3 meter från 15 lejon, vart inne i rummet där Barack Obama bodde, haft en lejonman på huvudet, haft babianer utanför hyddan, duschat under bar himmel, varit på safari med Ingmar Stenmark, sett hela Big 5 (!), kissat på savannen, hållit i ett spjut som dödat två lejon, vart i en bajshydda, dansat och sjungit tillsammans med Masaier, blickat ut över savannen och lyssnat på åskan, sett himlen lysa upp av blixtrar, ätit god mat, haft underbara människor omkring mig, skrattat och haft det allmänt underbart...
Resan började som sagt i torsdags, uppstigning tidigt vilket gick oväntat bra. Efter cirka 45 minuters bilfärd hade vi anlänt till Rift Valley som är en utsiktsplats med enorm utsikt, vacker sådan.
En kisspause på en toalett som aldrig tidigare skådats, nog det längsta rör jag någonsin sett på en toalett.
Efter några minuters bensträckande fortsatte resan, nedför höga berg där vi bland annat stötte på lite babianer. Stämningen var på topp och vi gjorde ett försök till att sjunga den Kenyanska nationalsången tillsammans med vår Taxi-driver Salamon! Gick sådär men Hanna sjöng på för fulla muggar.
Timme efter timme passerade och det vart ett till kisstopp innan den berömda Bumby-riden inleddes. Började guppa lagom mycket och två timmar av dallrande gick bättre än förväntat och vi nådde tillslut porten in till parken. Där blev vi attackerade av galna Masai-tanter som skulle sälja på oss allt, bokstavligen allt. Tror hela vår minibuss var fylld med deras saker. När vi tillslut började rulla igen för att färdas yttligare 25 minuter fram till Base Camp möttes jag av denna vackra utsikt.
När vi nådde vårt mål och blivit tilldelat vårt rum väntade en efterlängtad lunch på denna härliga restaurang.
Sitta och blicka ut över Savannen medan man äter mat är nästintill oslagbart. Se zebror och gnuer vandra på öppna fält några meter bort. Frihetskänsla.
När klockan blivit 4 var det dags för första safarituren. Laddad med både solglasögon och hatt bar det av för en 2.5 timmars tur ute på savannen. Vi fick se 4 av the big 5 vilket tydligen var grymt. Fick setvå noshörningar av 40 stycken vilket tydligen är jättebra eftersom att Masai Mara är ett jättestort område och noshörningen är bland det svåraste djuret att hitta.
Vi såg en lejonhane som kissade, tog ungefär fem minuter för den. Segt.
En äcklig Hyena
På fredagmorgon var det dags för morgonsafari vilket betydde tidig uppstigning, 06.15 ringde klockan och då var det raka vägen till minibussarna. Trots detta var det helt klart värt det, morgonsafarin var den bästa safarin.
Vi fick bland annat se en lejonhona tillsammans med sina tre ungar. Så sjukt söta.
Men det mäktigaste av allt var att stå tre meter från 15 lejon som i morgonsolen låg och åt på ett djur. Att stå där och bara titta, lejon känns så ofarliga fast dem är så farliga. Konstigt att beskriva men det var mäktigt, allt jag kan säga.
Egentligen kan jag inte påstå att färdas på en guppig väg i timmar var speciellt underhållande men det var ändå något som gjorde än tillfredsställd. Kanske var det känslan att blicka ut över tomma fält, känna vinden genom ens hår och känna solen bränna på sin hud. Kanske var det känslan att vara nära vilda djur som berörde än. Se giraffer, elefanter, gnuer, gaseller, flodhästar, lejon, oxar, krokodiler, bufflar, noshörningar, leoparder och geoparder på meters avstånd. Helt ärligt vet jag inte.
Hur nice är inte detta?
Detta spjut har dödat två lejon, hur coolt?
Partybussen!
Fina vän!
Kissat på Savannen, respekt.
Jag har haft en grym helg som kommer vara svår att glömma. Jag har sett Big Five och Giraffer i solnedgången. Jag har haft tre sjuka dagar som innehållit många skratt och nya upplevelser. Älskar att vara här, älskar att jag åkte hit, till Kenya!
Jag lever, jag har haft det sjukt bra, tre underbara dagar. Skriver om helgen i morgon för nu somnar jag snart. Älskar livet för tillfället, Kenya är mer än grymt.
Idag har jag spenderat 4 timmar på ett sjukhus, närmare bestämt Nairobi Hospital. Vilket faktiskt var väldigt kul! Amanda har nämligen skadat sitt knä igår på aktivitetsdagen och Siv (sjuksköterskan) tyckte att hon borde röntga det, sagt och gjort. Jag, Amanda och Hanna åkte till Nairobi Hospital där vi möttes upp av Janet som vanligtvis jobbar på skolan. Amanda fick registrera sig och sedan intog väntetiden. Besökte cirka fyra olika avdelningar, fick sitta och vänta en timme på röntgenbilderna och under den tiden lärde vi oss sjukt mycket Swahili av Janet, vilket betyder att jag nu är ännu grymmare än jag tidigare var! Kan räkna till 10, bara det. Och jag läser inte ens Swahili.
Färdig röntgad
Denna unge började vi snacka Swahili med medan vi väntade på provresultaten, slutade med att hon började snacka en jäkla massa och där brast vår kunskap. Sjukt gullig tills det att hon började bita Amanda i benet och kasta blommor på oss... Hon försökte även sno mitt vatten, inte ok någonstans.
I taxin påväg hem igen vart det lite soligt så fick låna chaffören Nelsons supersnabba brillor!
Här har vi honom, skön snubbe den där Nelson!
Nää, nu är det dags att sova, upp tidigt imorgon! Lala Salama kära vänner
Laddar inför Masai Mara. 07.30 imorgon åker vi. Tydligen ska 2.5 timme vara hygglig väg, de resterande 3 timmarna ska upplevas som en berg- och dalbana, hej åksjuketablett säger jag bara. Åter tillbaka på Lördag! Nu ska här lejon och krokodiler skådas.
Skola från 8.30-15.00, 1 timmes sol och bad sedan aktivitetsdag! Helt ok dag faktisk. Nu är det 10 minuter kvar tills vi får KLADDKAKA. Varit sugen på en kladdig kladdkaka (helst Emmas) sedan jag lämnade Sverige så det ska bli sjukt gott! Det hela avslutas med filmen Out of Africa i nya Giraffrummet, mys.
Lampskärmen var på och dammsugaren var trasig, men det funkade ändå väldigt bra, kom in i alla hörn. Nu är mitt rum superfint! Amanda var med som underhållning;
Innan jag och Hanna hittade de klänningar vi köpte provade vi några andra som var galet mycket finare... Provrum är inte riktigt något som existerar i Kenya så vi vart inkörda i ett förråd på lagret med en liten glödlampa och en trasig spegel till det. Fint ska det vara. Där inne stod vi ett tag och garvade men kul var det!
Idag har vi varit på City tour i Down Town - shopping runda! Det var kul. Jag och Hanna köttade galet och nu är vi ett steg närmare fulländade afrikaner! Köpte 2 skitfula klänningar och till de varsin safari-hatt som vi ska ha i Masai Mara nästa vecka!
Fett snygga tjejer
Bästa med hela klänningen var lätt pärlorna, så hiiiiiiimla fina!
Man kan ha hatten på två olika vis. Superpraktiskt!
Min Ubercoola safari-hatt!
Vi var även på City Market för första gången, dock var mina pengar slut så jag kunde inte handla mer men vi träffade många trevliga människor. Bland annat Livingstone och Peter som sålde giraffer och elefanter gjorda av 350 år gamla träd. Tillsammans sjöng vi lite och snackade om livet. Vi träffade även Irine och hennes kompanjoner, snackade lite Swahili och dom påstod att vi i Sverige är långsamma, förstod inte riktigt vad hon menade när man får stå i kö typ en kvart när man ska handla och har 2 personer framför sig...
Nu ligger vi ett gäng och chillar vid poolen, gilla Afrika!
Ganska exakt på minuten för en månad sedan landade jag på Jomo Kenyatta flygplats i Nairobi. Obegripligt sjukt hur snabbt tiden gått. Säger det jämt men det är så sant som det är sagt. Nu är det torsdag, kändes nyss som det var fredag. Tiden går för snabbt många gånger, andra alldeles för sakta...
En månad var det, en av de roligaste månaderna någonsin. Jag älskar detta. Tack mor och far för att jag fick åka hit. Älskar internatliv, älskar att bara kunna öppna dörren så har man någon där. Älskar att ha känslan att man är utomlands samtidigt som detta är mitt hem. Känslan är bra helt enkelt.
Till något annat, en dag som denna har jag hunnit;
Uppleva en kaotisk morgon
Friskis & Svettats i värmen som avslutades med hällregn
Besökt Kibera
Pluggat
Druckit te
Hängt i Zebra
Köttat samhälle så att klockan nu hunnit bliva 01.26 och jag börjar få känslan att det är dags att sova!
Nej, jag har inte blivit påverkad av någon explosion och så vitt jag vet ägde den inte rum i Kibera utan i ett industiområde. Men jag lever och har inte ens märk av den.
Denna kväll och dag har bestått av plugg, plugg och återigen plugg. Tre dagar kvar sen blir det älskade helg!
Ska försöka ordna så jag kan åka till Kibera i morgon igen, dock tveksamt om jag hinner. Har som sagt en passa plugg.
Kvinnorna från Power Women Group (de från Kibera som alla är HIV/AIDS-positiva) var här igår för att sälja lite av deras saker. Köpte dessa örhängen gjorda av papper (coolt), fråga mig dock inte när jag kommer att använda dem men det gick till en bra sak och kostade endast 15 kronor så det var de värt!
Och för er som undra kan ni nå mig på denna mailadress; [email protected]
Okej, söndag och klockan är 17.04. Äntligen tid för uppdatering av de senaste dagarna.
På fredagar slutar jag numera 12.10 och Hanna är ledig (inte okej) vilket resulterade i att vi gick till Junction och gjorde pedikyr för cirka 60 spänn. Så sjukt ovärt. Plågade mig igenom hela timmen. Inte tänkte jag på att jag är världens kittligaste människa utan jag hade bara i tanken att ett par fräscha fötter inte skulle vara fel. Men å nej, tanten tog i, slipade och skrubbade allt vad hon kunde medan jag satt och spände mig som en galning för att det kittlades så mycket! dålig service var det också. Färgen jag valde var fett ful, men finare än Hannas. Hon trodde att hon valde vitt men icke, just nu har hon silvriga assnabba tånaglar, haha!
Efter pedikyren åt vi middag på Bistron och på kvällen vart det första utgången! Vi blev körda till ett ställe som hette Simba något, roligt, roligt. Men bussresan dit och hem slog nog allt, busschaffören John satte på Rosa Helikopter på högsta volym och alla var helt galna, sjöng och skrek som bara den! vi hann även beta av lite Håkan Hällström och Daniel Adams-Ray på det hela!
Lördagen inleddes med brunch, pizza! Solade och badade vid poolen någon timme innan vi åkte ett gäng till Toy-market. Toy är en marknad som ligger 12 minuters gångväg från skolan och där säljs typ allt mellan himmel och jord och det är sjukt billigt! Köpte ett linne för 7 kr, en klänning för 35 kr och en topp för 25, vill poängtera att det var hyffsat "dyra" saker. När vi sen kom hem åt vi sjukt god middag och därefter drog vi till Art Caffé för att sedan bli upphämtade av bussen och iväg körda till kvällens utgång. Sjukt lyckad och rolig kväll med mycket dans, weehoo!
Idag, söndag, har vi bara tagit det lugnt, ätit brunch, hängt på mitt rum och för en halvtimme sedan kom jag + några andra hem från picknicken som jag skrev om för några dagar sen. Vi var i en galet stor park, åt popcorn och drack saft! Gick på upptäcktsfärd och tog lite bilder, men det var kul. Köpte en jättestor avocado för 2 kronor!
Den är faktiskt fett stor men det syns inte...
Nu är denna lyckade helg över och framför mig har jag en vecka proppfull med plugg! Kul.
Jag har gjort pedikyr, dansat, badad, bränt mig, varit på toy, ätit god mat. Med andra ord lever jag och har det bra! Ingen tid över för uppdatering av bloggen. Kommer möjligen ett gäng bilder imorgon om tiden finns!
Bild: google (vi fick inte ha några kameror med oss)
Kibera, det sjukaste jag någonsin upplevt. Ett samhälle uppbyggt på sopor. Så overkligt, ofattbart, obegripligt. Det som syns på bilderna är inte bara bilder utan 800 000 människors verklighet, vardag och liv.
Jag trodde på riktigt inte att det skulle vara så hemskt som det faktiskt var. "TV överdriver alltid, dom visar endast det värsta delarna, osv." Men i detta fall handlade det inte om någon överdrift. Folk lever bokstavligen bland sopor, på jordgolv och i plåtskjul, vissa utan väggar. Jag har klättrat genom en slum. På lera, i gångar där bredden knappt uppnår en meter. Jag har hälsat på hundratals barn och hört orden "how are you?" oräkneliga gånger. Att stå och blicka ut över ett hav av plåtskjul är overkligt men det är desto overkligare att befinna sig bland dem. Ta på dem, känna det. Jag har mötts av en lukt som består av urin, sopor och bajs. Sett barn gå och leta efter mat, sett dom skratta och le. Gått och hoppats att dessa människor inte vet hur bra jag har det jämt emot dem. Jag har besökt två skolor och mött intresserade blickar, undrande blickar. Har sett barn spela fotboll med två stenar som mål, med en fotboll gjord av tidningspapper och snören där snörena var till för att hålla ihop den. Sett tjejer från 7-16 år hoppa twist med ett band gjort på hopknutna gummisnoddar. Men trots detta hördes skratt långa vägar, inga klagomål, ingen som gnällde. Det går inte att beskriva med ord hur det är i Kibera, man måste uppleva det med egna ögon för att förstå. Förstå vilket bra liv vi lever.
Jag har besökt en kvinnogrupp - Power Women Group - en grupp på 20 personer där alla är HIV/AIDS positiva, där alla bor i Kibera. Tillsammans har de startat en grupp för att samla in pengar genom att sälja saker de själva skapat utefter egna kreativiteter. Smycken, väskor, kläder med mera. Maria, HIV positiv, 7 barn varav två lever med HIV. Gått genom Kibera tillsammans med en annan kvinna som jag dock inte minns namnet på, 31 år gammal, 3 barn mellan åldrarna 4-11 år. HIV positiv och har bott hela sitt liv i Kibera. 31 år.
Trots denna obegripliga situation finns en glädje som är svår att finna i ett västerländskt land, där finns en kärlek till varandra som vi saknar, det finns en livsglädje som vi inte behärskar, där finns hopp om en ljusare framtid...
Denna bro har jag gått på, dessa vägar har jag klättrat på, dess hus har jag passerat, rört. Det kändes som att gå genom en film. Det kändes inte som det fanns där, kändes overkligt att blicka ut över ett hav av plåtskjul och bara andas. Inse att det faktiskt finns på riktigt, 7 minuter från min skola, mitt nuvarande hem. Just nu ligger jag i min varma, sköna säng, ensam. 7 minuter bort ligger 8 personer på ett jordgolv där knappt alla får plats, utan vatten, utan toaletter. Var glad för att du föddes i Sverige, för det är jag...
På söndag ska vi på picknick med PO, det ska bli kul. Elin har tagit fram fakta om picknick så vi vet vad vi gett oss in på. Detta har jag lärt mig: Ordet picknick kommer från franska pique-nique och härrör från 1600-talet.[2] Verbet piquer betyder ungefär "plocka" och nique betyder "något av mindre betydelse". I Sverige har ordet picknick använts sedan 1800-talet. (Källa, WIKIPEDIA)
Skolan rullade på som vanligt, lång dag med tråkiga lektioner! Idrott 8.30 på morgonen är inte att hänga i julgran... Dagen avslutades men AFRIKANS DANS vilket var så sjukt roligt!
Idag på u-landskunskapen fick vi besök av Hassim, en trevligt man som levde sitt liv i Kibera. Vilket var dagens ämne. Intressant men det är fasen en aning svårt att höra afrikansk engelska, speciell dialekt det där!
Cirka 800 000 människor bor i Kibera, i plåtskjul som kostar mellan 600-1500 shilling vilket är 43-107 kronor, snacka om billiga hus. 25% av befolkningen lever med HIV/AIDS och den största folkgruppen som är drabbade är muslimer, på grund av att de anses vara skamligt att berätta att ens familjemedlem lever med HIV/AIDS vilket leder till att muslimer ofta inte tar bromsmedicin mot detta och konsekvensen blir istället att personen dör. Vilket inträffade i morses då en muslimsk tjej avled, blivit för sjuk så att medicinen inte gav något utslag... sjukt. Dock berättade Hassim att hjälpen mot HIV/AIDS har växt oerhört mycket det senaste åren då alla personer som levde med HIV för 8 år sedan (2003) avled. Han berättade att Kibera utvecklats enormt det senaste åren och går mot en ljusare framtid, även om den är långt borta är den påväg. En kvinna är idag inte beroende av en man vilket man var förr. En man underlättar men ordet "ett måste" har försvunnit.
Fortfarande är det svårt för mig som västerlänning att inse att folk igår princip sov i lera då regnet öste ner, att 5 minuters bilväg bort ligger Afrikas största slum, där bor en hel familj på en mindre yta än mitt rum. Det är fortfarande overkligt och kommer förmodligen så förbli.
Ett dygn kändes som en evighet. Klockan 06.00 lördag morgon ringde klockan, 07.00 sitter vi i bussen på väg mot vårt mål, stället jag inte minns namnet på. Cirka en timmes bilfärd sedan var vi framme. Hela förmiddagen bestod av samarbetsövningar vilket säger sig självt när man befinner sig på teambuilding. Egentligen ganska tråkiga lekar som inte gav så mycket. Lunch och sedan inleddes den roliga kategorin. Jag har svingat mig över ett stup, jag har klättrat upp på en typ 20 meter hög pelare som svajade äckligt mycket för att det blåste, ställt mig upp och sedan hoppat rakt ut! Fråga mig inte hur jag vågade, höll bokstavligen på att dö där uppe men jag gjorde det och efteråt kändes det jäkligt bra.
På kvällen skulle alla vara sociala kring en lägereld. Idag pratade vi princip bara med vår boardingmentor om allt mellan himmel och jord och sedan rullade det hemåt. Hem till internatet. Vilket faktiskt var skönt. Sitter nu i min egna säng vilket också känns skönt. Är trött och vill sova men innan dess kommer ett gäng bilder från helgen!
Vårt fina VIP hus där jag, Maria, Amanda, Hanna och Elin bodde! Vi hade värsta turen, alla vart indelade 10 och 10 i sunkiga äckliga rum men så vart jag, Maria och Amanda över för i Kenya är man inte så bra på att styra upp saker och ting så såklart hade det blivit fel och vi stod till en början utan rum. Men efter någon timmes väntan fick vi bästa rummet och både Hanna och Elin kunde flytta in i vårt crib. Så medan 10-12 personer bodde i ett rum och delade på ett badrum bodde vi fem stycken i ett hus med TRE badrum, kök, vardagsrum och två sovrum, ganska nice!
Utsikt över savannen från vår veranda!
Man hjälpte varandra att vara säkerheten i det hela! Fett satsigt.
Jag tror inte ni förstår hur läskigt det var att stå där upp på en platta när knappt båda min fötter fick plats, 20 meter över marken, det blåste sjukt mycket och hela stången svajade galet mycket. Men det kändes jäkligt bra när man hoppade!
Det fanns även två till banor men vi hann aldrig pröva dessa...
Syns inte så jättebra men det lilla ni ser är ZEBROR!
GIRAFFER!
När man ser giraffer och zebror längst vägkanten finns endast en sak att säga, HELLO AFRICA!
p.s. i Kenya dricker man mycket thé. Vet inte hur många thé-raster vi haft under 1.5 dagar, förmodligen kan jag inte ens räkna dom på min ena hand...
00.23 och jag får äntligen tid att blogga! Hela helgen har gått jätte snabbt och det är redan måndag i morgon, eller idag.
I fredags efter skolan fick jag äntligen besöka barnhemmet New Life Home. Det är ett barnhem som bara ligger några minuter från skolan och där bor hemlösa barn mellan 0-3 år. Barn som lämnats utanför porten, hittats av polisen och sedan lämnats in, tvillingar som anses vara en förbannelse från gud, barn som ofta är HIV-positiva. Att vara där var roligt men också väldigt ansträngande. När jag går in genom en dörr, in till avdelningen där barn från 1.5-3 år går har jag helt plötsligt tre ungar slingrande kring mina ben med hopp om att jag ska bära upp dom. Tre barn som jag aldrig tidigare sett, som aldrig tidigare träffat mig.
Jag befann mig till störst del på småbarnsavdelningen där barn från 4 månader till 1 år gick. Bar runt och matade en flicka på 8 månader vid namn Dina som var så galet söt! världens största ögon. Hade tyvärr ingen kamera med mig eftersom vi blivit tillsagda att inte ta med någon men Martina fick en bild i alla fall så visar den så fort hon skickar den! Det var ett ansträngande besök men något som jag kommer göra igen. Jag har redan frågat om man behöver förvarna innan man kommer och besöker dom igen men det behövdes inte. Det var bara att komma, volontärer var något som eftertraktades och afrikanska barn är galet söta. Bilder kommer
Idag var det skola, lång skola. Tråk på det. Hade dock en håltimme på 1 timme och 20 minuter för att vara exakt och då vart det sol + bad, nice! Efter skolan gick vi till köpcentrumet utan namn där Amanda och Elin tog manikyr för 40 spänn inklusive arm/hand massage. Crazy priser i detta land! Vi chillade lite på bistron innan vi gick tillbaka till skolan. Nu ska jag leka med resten av befolkning på detta internat, hörde rykten om bastu så det blir näiz!
En tråkig torsdag
