Ett dygn kändes som en evighet. Klockan 06.00 lördag morgon ringde klockan, 07.00 sitter vi i bussen på väg mot vårt mål, stället jag inte minns namnet på. Cirka en timmes bilfärd sedan var vi framme. Hela förmiddagen bestod av samarbetsövningar vilket säger sig självt när man befinner sig på teambuilding. Egentligen ganska tråkiga lekar som inte gav så mycket. Lunch och sedan inleddes den roliga kategorin. Jag har svingat mig över ett stup, jag har klättrat upp på en typ 20 meter hög pelare som svajade äckligt mycket för att det blåste, ställt mig upp och sedan hoppat rakt ut! Fråga mig inte hur jag vågade, höll bokstavligen på att dö där uppe men jag gjorde det och efteråt kändes det jäkligt bra.