Efter en introduktion av de kommande dagarna och presentation och våra guider delades vi in i våra grupper och gick åt olika håll. Min grupps mål var havet. Kusa ligger precis vid Viktoriasjön som är Afrikas största sjö och världens näst största sjö. Viktoria sjön är som många vet drabbad av vattenhyacinter som är i god färd att ta död på den enorma sjön. Biståndsorganisationen SIDA tillsammans med lokalbefolkningen jobbar mot detta och en rad olika projekt pågår i byn för att motverka spridningen av hyacinterna.

Här kan man se huvud sticka upp i den gröna massan. Befolkningen plockar varje dag det flytande hyacinterna som de sedan  kan använda som byggnadsmaterial eller skapa möbler, korgar eller hattar av.

När vi skulle ut på sjön var vi tvungna att passera en tio meter lång gyttjeväg som inte var den mysigaste. Trots gummistövlar läckte det in lera över kanten. Såg ganska roligt ut när fem vita tjejer skulle ta sig över med kamera i högsta hugg och där rädslan att ramla var hyffsat stor...

Kan inte påstå att båtarna var av bästa kvalitet. Motor saknades och likaså hela golv. Vatten läckte in lite här och var och bredaste stället var väl cirka en meter brett. Lutade du dig lite för mycket åt ena hållet så var det inte långt ifrån en kappsejs. För att komma framåt använde vår kapten en två meter lång pinne som vi stakade oss framåt med, fungerade prima!

Fiskare! Förr fanns det mycket fisk utanför Kusa och en fiskmarknad hölls vid byns strandkant. Dock har situationen förändrats idag och marknaden har fått stängas igen på grund av att det finns för lite fisk att hämta.

---

Efter den utdragna båtturen åkte vi tillbaka till vårt "hotell", åt lite lunch, tog ett dopp i poolen och sedan var det Mango-besök. Vi åkte till en tant som hade startat sin egna mangoodling. Engelskan var inte den bästa och därför var det ganska svårt att kommunicera med henne. Men hon hade på något vis lyckats odla ett träd som innehöll tre, eller var det fyra(?), olika sorters mangos och detta var tydligen oerhört bra, varför fick vi aldrig klart för oss.

Köpte även en hemmaodlad mango för 1.5 kronor som smakade väldigt gott.

Efter mangobesöket var det dags för ett besök hos byns ända barnmorska. Vi skulle besöka kliniken dit alla gravida kvinnor tog sig. Jag och alla andra hade förväntat oss en klinik ut av dess like för det var typ så vår ena guide James beskrev stället. Dock var det inte så flashigt som han beskrivit. Kliniken var hemma hos kvinnan och såg ut såhär;

party! Jämfört med svenska förlossningar så är det ju riktigt fint. Eller?

Kvinnan var 80+ och riktigt cool, gillade henne stenhårt. För det första var hon super, superkristen vilket betyder att man inte får hälsa på henne med händerna för då finns det en risk att man överför sina onda andar till henne vilket skulle vara mindre bra. Hon kunde inte prata någon engelska men med hjälp av James som tolk och en massa ljudeffekter från tanten själv gick det bra att kommunicera. Dagen innan hade hon förlöst ett barn och när vi frågade hur många barn hon förlöst skakade hon bara på huvudet och sa "för många, alla ungar i den här byn". Kejsarsnitt var inget som kom på frågan utan med hjälp av massage lyckades hon vända alla barn åt rätt håll. Smärtstillande medel bestod av en dricka blandad av kryddor från naturen, hjälpinstrument användes inte utan händer var det hjälpmedlet hon hade. Råcool tant är allt jag kan säga.