Kusa & Kisumu, 19-23 mars

Blir ett långt inlägg, men efter fem dagar på två nya ställen fyllda med upplevelser hinner mina fingrar trycka på knappen för foto ett antal gånger...

Jag har fått uppleva landsbygd och storstad. Tänk Sverige då kossor betade utanför den enkla boningen med ett rum och kök, välkommen till Kusa och den kenyanska landsbygden.
Kusa är en liten fiskeby som ligger cirka en timmes bilfärd från Kenyas tredje största stad Kisumu. Ett litet samhälle där du bland annat får 10 avocado stora som hus för 6 kronor...
Planerat var att vi skulle lämna skolan klockan 06.15 mondagmorgon. Men som alla andra gånger kommer vi alltid iväg senare än planer, klockan 7.00 rullade vi ut från gaten och vid 16-tiden kom vi fram till stället vi skulle övernatta på i Kusa. Som alltid blev vi indelade med vilka vi skulle sova med. Hanna, Amanda, Malin, Ebba och Fanny vart mina kompanjoner i hus 3. Vi hade turen och lyxen att få pool så det vart ett givet dopp efter en lökig bussfärd innan middag serverades.
Efter middagen hittade vi ett gäng ungar som vi lekte med, här är några av dem. Kan säga att det blev ett antal springtävlingar, akrobatiska konster och cykelrace.
Vid klockan åtta på kvällen satte vi oss åter igen i skolbussen för att åka ner till vattnet där lokalborna fixat en lägereld där det pratades om allt mellan himmel och jord. Barn berättade historier som klassades som roliga, vi delade även ut popcorn och kakor vilket resulterade i kaos. En helt ok kväll helt enkelt. Väl tillbaka vart det bums i säng för tidig uppstigning dagen efter.

Den första riktiga dagen inleddes med frukost klockan åtta för att sedan åka till Kommunalhuset. Fint lät det, fult var det. Går inte att jämföra med Sveriges mått men det funkade mer än bra för det lilla samhället. Plaststolar och tak gjorda av plåt kanske beskriver någorlunda standarden på huset. Svenska skolan hade i alla fall varit med och betalat elen så att dem kunde ha en lampa eller två lysandes. 
Våra uber-hippa guider som vi hade under de tre dagarna som vi var i Kusa.
"Wish list"
Efter en introduktion av de kommande dagarna och presentation och våra guider delades vi in i våra grupper och gick åt olika håll. Min grupps mål var havet. Kusa ligger precis vid Viktoriasjön som är Afrikas största sjö och världens näst största sjö. Viktoria sjön är som många vet drabbad av vattenhyacinter som är i god färd att ta död på den enorma sjön. Biståndsorganisationen SIDA tillsammans med lokalbefolkningen jobbar mot detta och en rad olika projekt pågår i byn för att motverka spridningen av hyacinterna.
Här kan man se huvud sticka upp i den gröna massan. Befolkningen plockar varje dag det flytande hyacinterna som de sedan  kan använda som byggnadsmaterial eller skapa möbler, korgar eller hattar av.
När vi skulle ut på sjön var vi tvungna att passera en tio meter lång gyttjeväg som inte var den mysigaste. Trots gummistövlar läckte det in lera över kanten. Såg ganska roligt ut när fem vita tjejer skulle ta sig över med kamera i högsta hugg och där rädslan att ramla var hyffsat stor...
Kan inte påstå att båtarna var av bästa kvalitet. Motor saknades och likaså hela golv. Vatten läckte in lite här och var och bredaste stället var väl cirka en meter brett. Lutade du dig lite för mycket åt ena hållet så var det inte långt ifrån en kappsejs. För att komma framåt använde vår kapten en två meter lång pinne som vi stakade oss framåt med, fungerade prima!
Fiskare! Förr fanns det mycket fisk utanför Kusa och en fiskmarknad hölls vid byns strandkant. Dock har situationen förändrats idag och marknaden har fått stängas igen på grund av att det finns för lite fisk att hämta.

Efter den utdragna båtturen åkte vi tillbaka till vårt "hotell", åt lite lunch, tog ett dopp i poolen och sedan var det Mango-besök. Vi åkte till en tant som hade startat sin egna mangoodling. Engelskan var inte den bästa och därför var det ganska svårt att kommunicera med henne. Men hon hade på något vis lyckats odla ett träd som innehöll tre, eller var det fyra(?), olika sorters mangos och detta var tydligen oerhört bra, varför fick vi aldrig klart för oss.
Köpte även en hemmaodlad mango för 1.5 kronor som smakade väldigt gott.
Efter mangobesöket var det dags för ett besök hos byns ända barnmorska. Vi skulle besöka kliniken dit alla gravida kvinnor tog sig. Jag och alla andra hade förväntat oss en klinik ut av dess like för det var typ så vår ena guide James beskrev stället. Dock var det inte så flashigt som han beskrivit. Kliniken var hemma hos kvinnan och såg ut såhär;
party! Jämfört med svenska förlossningar så är det ju riktigt fint. Eller?
Kvinnan var 80+ och riktigt cool, gillade henne stenhårt. För det första var hon super, superkristen vilket betyder att man inte får hälsa på henne med händerna för då finns det en risk att man överför sina onda andar till henne vilket skulle vara mindre bra. Hon kunde inte prata någon engelska men med hjälp av James som tolk och en massa ljudeffekter från tanten själv gick det bra att kommunicera. Dagen innan hade hon förlöst ett barn och när vi frågade hur många barn hon förlöst skakade hon bara på huvudet och sa "för många, alla ungar i den här byn". Kejsarsnitt var inget som kom på frågan utan med hjälp av massage lyckades hon vända alla barn åt rätt håll. Smärtstillande medel bestod av en dricka blandad av kryddor från naturen, hjälpinstrument användes inte utan händer var det hjälpmedlet hon hade. Råcool tant är allt jag kan säga. 
När jag säger att detta är förlossningssalen kan det låta ganska overkligt men dock är det ren sanning. Plåtbitarna ska egentligen vara tak men dem hade blåst ner av den hårda vinden och ingen hade haft orken att laga det. Till höger syns en säng liknande ett hönsnät. Där låg den blivande mamman på ett lakan som bestod av den gula plasten som låg hopknölat bredvid cykeln. Att förhållandena och resurserna varierar världen över blir här allt tydligare. Men materiella saker är faktiskt inte allt. Hela tiden ska vi göra saker oerhört komplicerade för oss när allting går att lösa så mycket enklare.
I Kusa har nästan alla personer försökt att starta upp sin egen verksamhet som livnär sin närmsta krets. Här besökte vi en kvinna som gjorde mattor som kunde användas till flera olika ting. Bland annat då just en matta men även som tak, väggar men framförallt som en säng. Bekvämt? Kanske inte men framförallt en ekonomisk uppfinning när inkomsten inte är den största.
Vi fick även själva pröva på att tillverka mattan/sängen/taket (ja kalla det vad du vill) och jag var inte den som var sen på att nappa. Var faktiskt ganska kul att pilla. Men en täljd pinne och ett snöre var man på god väg att skapa en blivande säng och åter igen fascineras jag över hur mycket hjälpmedel vi i västvärlden faktiskt har. Att livsstilar kan skilja sig så pass mycket som de gör världen över.
Här besökte vi en kille i 25-årsåldern som startat en egen fiskodling. Här hade han cirka 15 utgrävda fiskdammar där runt 1000 fiskar simmade på en till två meters djup. Genom att odla fiskarna och ha dem inburade kan de föröka sig och sedan säljas vidare. En smart affärsidé må jag säga!
Den här grabben har varit vid Viktoria Sjön och plockat vattenhyacinter. Dessa har han sedan låtit torka under solens strålar för att sedan tvinnas ihop till långa snören och vips har meterlånga snören bildas som man kan använda till en mängd olika saker. Bland annat skapade han hattar och korgar av olika slag. Det går även att göra möbler men dock är det ingen i byn som vet hur man gör vilket lett till att man gett upp hoppet om att skapa möbler och köper istället dessa från närliggande byar.
Ute på landsbygden i Kenya är det inte vanligt med vita personer vilket resulterade i att vi dagligen hade ett tåg av barn efter oss. Här var en trupp som tyckte det var oerhört intressant att se en hel buss och ville mer än gärna följa med oss på en tur.

Dag tre inleddes likadant som dag två med frukost klockan åtta och sedan avfärd. Vid det är laget var målet Kusa Power Station. Som många förmodligen vet vid det är laget är tid inte något som hör till kenyaners specialitet och framförallt inte på landsbygden där man rättar sig efter solen strålar. Efter en redig försening började vi en bussfärd  upp i bergen. På grund av stigningen och den fullsatta bussen fungerade inte airconditionen vilket resulterade i en plågsam hetta i hela bussen. Att öppna fönstret hjälpte inget vidare då temperaturen utanför var desto varmare. Efter 40 minuter kom vi äntligen fram till det som kallades "dammen" och första stoppet av stationen.
Kan inte direkt påstå att någon av oss tyckte detta var speciellt intressant och det kändes som att de fyra timmarna som runtvandringen tog var ganska bortkastade. Mina öron var för det mesta på egna äventyr men det jag uppfattade efter fyra timmar var följande:
1. Japaner hade byggt hela systemet vilket hade tagit 8 år (tror jag)
2. Det hade kostat 16 billioner kenya shilling och japanerna tjänar inget på det...
3. Kraftverket vart klart för fem år sedan och innan dess hade ingen i hela Kusa tillgång till el.
4. Man hade hittat en massa konstiga saker där man "rensade" ut allt som var skräp eller nått liknande. Bland annat människor och djur som drunknat i sjön.
5. Hela befolkningen i byn var jätte stolta över det oerhört vackra vattenkraftet.
Utsikt. Det gröna som syns i vattnet är vattenhyacinter.
Hela Kusa-gänget!
Jag, Amanda och Hanna blev kissnödiga så vi tog en kisspause helt enkelt. Inte fel att gå på toaletten till denna utsikt, vissa har det bättre än andra!

På eftermiddagen vart det ett besök på en secondary school samt en primary school. Skolan var privatägd och därmed mycket fin jämfört med många andra skolor som jag besökt. Vi började att vara med på en kemi-lektion där en labb var i full gång. Träffade en tjej som jag pratade med. Hon berättade bland annat att hon är i skolan från 05.30 på morgonen till 18.30 på kvällen varje dag. Tyckte att det var sinnesjukt men rektorn på skolan berättade att alla elever föredrar att vara på skolan framför hemmet då de tvingas hjälpa till med en massa sysslor i hemmet...
Dock tyckte jag och Max att kemi inte var det roligaste så vi gick ut för att hitta en roligare lektion att vara med på. Vi träffade biträdande rektor och Max berättade att mitt favoritämne var matte (WHAT?) och att han gillade matte jättemycket. Det här ledde såklart till att vi skulle vara med på en mattelektion (jag försökte stoppa det hela utan vidare resultat). Några fler elever följde med på Max ide och strax därefter satt vi i en sal och förstod princip ingenting. För det första är mattesystemet här i Kenya något annorlunda jämför med det i Sverige. Vi gör uträkningar på olika sätt vilket gjorde att ingen av oss sex som var med på lektionen förstod ett dugg. 
Fanny hittade i alla fall en poolare att hänga med!
Våra kära mattekompisar. Det kenyanska skolsystemet skiljer sig något från det svenska men många gånger är det likadant. En skillnad är dock att man här inte indelas i åldergrupper utan kunskapsnivå. Detta betyder att den yngsta eleven i denna klass var 12 år medan de äldsta var strax över 20.

Efter att vi varit med på några lektioner hade skolan ställt till med fotbollsmatch. Jag var självklart med under första halvlek. Kan dock inte påstå att min insats var särskilt stor. Efter fem minuter hade jag tröttnat och efter 20 minuter hade jag nuddat bollen en gång. Så jag drog slutsatsen att jag lämnar fotbollen till Emma tillsvidare...
Planerna går inte direkt att jämför med Sveriges. Målen består av två järnstolpar och gropar eller ojämt gräs anses inte som något viktigt, att spela i kjol eller klänning, men framförallt barfota är allas vardag.
Eftersom att jag gav upp min fotbollskarriär lika snabbt som jag påbörjade den underhöll jag mig istället med att hänga med alla hundratals barn som samlats runt om för att skåda oss vita spela fotboll. Kameror är något som för många aldrig tidigare skådas så ni kan tänka er hur populär jag blev när jag kom glidandes med min feting-kamera. På landsbygden har vissa inte ens råd med en spegel vilket betyder att dem aldrig tidigare sätt sig själva "på riktigt", speciellt inte de små barnen. Därför vart det ett himla liv med skratt och prat när de fick se sig själva på bild.
Jag mötte även två barn som var cirka sex år som bar runt på varsin liten unge som knappast uppnått åldern av ett år. Den lilla flickan till höger hade precis ansiktet av en docka och var galet söt, funderade på att ta med henne hem men den idén gick inte hem hos alla tråkigt nog..
Kolla dockansiktet!!
Esmeralda råkade göra illa sig under matchens gång och detta drog till sig stor uppmärksamhet!
När vi skulle åka hem samlades en hög av ungar runt om bussen. Vi satte på låten Sawa Sawa och ett dansgolv uppstod. När vi började åka blev vi avvinkade av några barn. 

Tidigt torsdag morgon satte vi oss i bussen för att åka mot Kenyas tredje största stad Kisumu. Efter att ha haft två fullspäckade dagar från morgon till kväll i Kusa bestämde våra lärare att vi skulle få en ledig dag i Kisumu och på egen hand upptäcka staden. När vi kom fram och blivit tilldelade våra rum fick vi varsin 1000-shilling (cirka 78 kronor) som vi fick köpa lunch och middag för.
Jag, Amanda och Hanna hoppade in i en tuk-tuk och begav oss till en marknad som vi sätt på vägen till hotellet. Marknaden var egentligen inget att hänga i julgran och efter att ha vandrat runt ett tag utan några fynd tog vi istället en varsin Boda-boda för 1.5 kronor och åkte till en Masai-marknad. Boda-boda är en cykeltaxi, man åker helt enkelt på pakethållaren men dem har gjort den något bekvämare med sittdyna och handtag!
Boda-boda
Vid ettiden kände vi att det var dags för lunch så vi körde åter igen en Boda-boda till ett ställe som hette Green Garden. Hit kom även Julia, Anna, Maria och Elin som varit i regnskogen Kakamega och tillsammans åt vi lunch. Tog en Pepper Steak som var fettgod för 45 kronor, värt!
Efter lunchen hoppade alla in i en och samma tuk-tuk vilket betydde att vi var 9 stycken eftersom att det var TVÅ chafförer. Funkade prima, jag och jullan satt i bakluckan. Vi åkte till Nakumatt där vi handlade lite vatten och sådant strunt, sedan kollade vi lite i affärer och åkte sedan tillbaka till marknaden där vi gick till ett stort hus med en massa frukter, böner, ris, grönsaker, ja allt.
Amanda ute på vår oerhört schteekiga balkong på hotellet. Strålande sol!
Vårt lök-rum!
På kvällen gick vi ut och åt och sen bara strosade runt på olika ställen. Jag körde även tuk-tuk!!! Har alltid velat göra det och nu är det gjort. Riktigt kul må jag säga, kändes som en blandning av Vespa och Flakmoppe. Gick riktigt fin, fint till dess att vi fick "soppatorsk" och fick putta oss fram de sista metrarna till bensinstationen. Men vi var åtta stycken inklusive chaufför och med mig som styrande faktor var det inga problem!
Vi fick vara ute till klockan halv 10 då det inte är farligt att vistas ute på gatorna i Kisumu när mörkret fallit vilket det är i Nairobi.

Dagen efter ringde klockan 05.20 och 05.45 var vi nere vid bussen för att börja vår färd tillbaka till internatet. Vid halv två samma dag kom vi äntligen fram. Skulle inte tackat nej till att stanna ett dygn till i Kisumu men det var heller inte helt fel att komma hem till älskade internatet. Hade en riktigt bra bussresa hem också. Fick tre säten för mig själv och kudden var självklart med vilket betydde att jag princip hade en säng för mig själv och sov hela resa hem. Ibland har man bra tur.
Jag måste bara säga att jag hela tiden förvånas av denna befolknings levnadsglädje och mötande till främmande personer. Ingen av dessa personer som jag besökt har något som kan jämföras med de ekonomiska resurser vi har. Trots detta klagar vi alltid på att vi saknar något, vi har inga pengar, saker och ting är för dyrt, dessa personer väljer istället att ignorera detta och inser deras situation och tar tillvara på den. Familj och vänner betyder så mycket mer här än vad det gör i Sverige. Alla hus jag besökte bestod av lerväggar och plåttak. I Sverige skulle ingen kunna tänkas leva sitt liv på det viset trots att det uppenbarligen fungerar utmärkt. Föreställ er att inte ha el eller rinnande vatten, för fem år sedan var situationen exakt sådan i Kusa, fem år sedan är igenting.

Veckan har varit minnesvärd och det var roligt att få uppleva andra delar av Kenya och inte bara Nairobi, som jag för övrigt gillar grymt mycket. Om jag någon gång ska bo i Kenya är det här! Nu kommer den västerländska bekvämligheten in igen men allt finns trots allt nära till hands här och det är perfekt klimat. Inte varm och klibbigt som det är på kusten eller där vi var nu. Nää, Nairobi kommer för alltid vara den bästa platsen i Kenya.

2012-03-27 | 23:05:50 | Kenya 2011/12 | 3 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.


» [email protected]

Tusen tack Manda för en härlig beskrivning av det ni upplevt på er vecka, samt underbara bilder från landskap och vatten och alla underbara barn. Måste vara en upplevelse som går in. Tusen kramar till dig Manda. Från Mormor

2012-03-28 // 08:39:28
» pappa

Fan vad du är grym Manda. kanonläsning från en spännande vecka..

2012-03-28 // 16:32:21
» Emelie

Jag håller med Johan! Skitbra skrivet! Älskar att du gör jämföringar mellan våra olika samhällen, naturer och kulturer, det får en att tänka till. Verkar som att detta var en minnesvärd vecka.



SAKNAR DIG nu fan! längtar tills du kommer hem!

PUSS&KRAM

2012-04-09 // 17:57:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback