Jag lever, jag har haft det sjukt bra, tre underbara dagar. Skriver om helgen i morgon för nu somnar jag snart. Älskar livet för tillfället, Kenya är mer än grymt.
Idag har jag spenderat 4 timmar på ett sjukhus, närmare bestämt Nairobi Hospital. Vilket faktiskt var väldigt kul! Amanda har nämligen skadat sitt knä igår på aktivitetsdagen och Siv (sjuksköterskan) tyckte att hon borde röntga det, sagt och gjort. Jag, Amanda och Hanna åkte till Nairobi Hospital där vi möttes upp av Janet som vanligtvis jobbar på skolan. Amanda fick registrera sig och sedan intog väntetiden. Besökte cirka fyra olika avdelningar, fick sitta och vänta en timme på röntgenbilderna och under den tiden lärde vi oss sjukt mycket Swahili av Janet, vilket betyder att jag nu är ännu grymmare än jag tidigare var! Kan räkna till 10, bara det. Och jag läser inte ens Swahili.
Färdig röntgad
Denna unge började vi snacka Swahili med medan vi väntade på provresultaten, slutade med att hon började snacka en jäkla massa och där brast vår kunskap. Sjukt gullig tills det att hon började bita Amanda i benet och kasta blommor på oss... Hon försökte även sno mitt vatten, inte ok någonstans.
I taxin påväg hem igen vart det lite soligt så fick låna chaffören Nelsons supersnabba brillor!
Här har vi honom, skön snubbe den där Nelson!
Nää, nu är det dags att sova, upp tidigt imorgon! Lala Salama kära vänner
Laddar inför Masai Mara. 07.30 imorgon åker vi. Tydligen ska 2.5 timme vara hygglig väg, de resterande 3 timmarna ska upplevas som en berg- och dalbana, hej åksjuketablett säger jag bara. Åter tillbaka på Lördag! Nu ska här lejon och krokodiler skådas.
Skola från 8.30-15.00, 1 timmes sol och bad sedan aktivitetsdag! Helt ok dag faktisk. Nu är det 10 minuter kvar tills vi får KLADDKAKA. Varit sugen på en kladdig kladdkaka (helst Emmas) sedan jag lämnade Sverige så det ska bli sjukt gott! Det hela avslutas med filmen Out of Africa i nya Giraffrummet, mys.
Lampskärmen var på och dammsugaren var trasig, men det funkade ändå väldigt bra, kom in i alla hörn. Nu är mitt rum superfint! Amanda var med som underhållning;
Innan jag och Hanna hittade de klänningar vi köpte provade vi några andra som var galet mycket finare... Provrum är inte riktigt något som existerar i Kenya så vi vart inkörda i ett förråd på lagret med en liten glödlampa och en trasig spegel till det. Fint ska det vara. Där inne stod vi ett tag och garvade men kul var det!
Idag har vi varit på City tour i Down Town - shopping runda! Det var kul. Jag och Hanna köttade galet och nu är vi ett steg närmare fulländade afrikaner! Köpte 2 skitfula klänningar och till de varsin safari-hatt som vi ska ha i Masai Mara nästa vecka!
Fett snygga tjejer
Bästa med hela klänningen var lätt pärlorna, så hiiiiiiimla fina!
Man kan ha hatten på två olika vis. Superpraktiskt!
Min Ubercoola safari-hatt!
Vi var även på City Market för första gången, dock var mina pengar slut så jag kunde inte handla mer men vi träffade många trevliga människor. Bland annat Livingstone och Peter som sålde giraffer och elefanter gjorda av 350 år gamla träd. Tillsammans sjöng vi lite och snackade om livet. Vi träffade även Irine och hennes kompanjoner, snackade lite Swahili och dom påstod att vi i Sverige är långsamma, förstod inte riktigt vad hon menade när man får stå i kö typ en kvart när man ska handla och har 2 personer framför sig...
Nu ligger vi ett gäng och chillar vid poolen, gilla Afrika!
Ganska exakt på minuten för en månad sedan landade jag på Jomo Kenyatta flygplats i Nairobi. Obegripligt sjukt hur snabbt tiden gått. Säger det jämt men det är så sant som det är sagt. Nu är det torsdag, kändes nyss som det var fredag. Tiden går för snabbt många gånger, andra alldeles för sakta...
En månad var det, en av de roligaste månaderna någonsin. Jag älskar detta. Tack mor och far för att jag fick åka hit. Älskar internatliv, älskar att bara kunna öppna dörren så har man någon där. Älskar att ha känslan att man är utomlands samtidigt som detta är mitt hem. Känslan är bra helt enkelt.
Till något annat, en dag som denna har jag hunnit;
Uppleva en kaotisk morgon
Friskis & Svettats i värmen som avslutades med hällregn
Besökt Kibera
Pluggat
Druckit te
Hängt i Zebra
Köttat samhälle så att klockan nu hunnit bliva 01.26 och jag börjar få känslan att det är dags att sova!
Nej, jag har inte blivit påverkad av någon explosion och så vitt jag vet ägde den inte rum i Kibera utan i ett industiområde. Men jag lever och har inte ens märk av den.
Denna kväll och dag har bestått av plugg, plugg och återigen plugg. Tre dagar kvar sen blir det älskade helg!
Ska försöka ordna så jag kan åka till Kibera i morgon igen, dock tveksamt om jag hinner. Har som sagt en passa plugg.
Kvinnorna från Power Women Group (de från Kibera som alla är HIV/AIDS-positiva) var här igår för att sälja lite av deras saker. Köpte dessa örhängen gjorda av papper (coolt), fråga mig dock inte när jag kommer att använda dem men det gick till en bra sak och kostade endast 15 kronor så det var de värt!
Och för er som undra kan ni nå mig på denna mailadress; [email protected]
Okej, söndag och klockan är 17.04. Äntligen tid för uppdatering av de senaste dagarna.
På fredagar slutar jag numera 12.10 och Hanna är ledig (inte okej) vilket resulterade i att vi gick till Junction och gjorde pedikyr för cirka 60 spänn. Så sjukt ovärt. Plågade mig igenom hela timmen. Inte tänkte jag på att jag är världens kittligaste människa utan jag hade bara i tanken att ett par fräscha fötter inte skulle vara fel. Men å nej, tanten tog i, slipade och skrubbade allt vad hon kunde medan jag satt och spände mig som en galning för att det kittlades så mycket! dålig service var det också. Färgen jag valde var fett ful, men finare än Hannas. Hon trodde att hon valde vitt men icke, just nu har hon silvriga assnabba tånaglar, haha!
Efter pedikyren åt vi middag på Bistron och på kvällen vart det första utgången! Vi blev körda till ett ställe som hette Simba något, roligt, roligt. Men bussresan dit och hem slog nog allt, busschaffören John satte på Rosa Helikopter på högsta volym och alla var helt galna, sjöng och skrek som bara den! vi hann även beta av lite Håkan Hällström och Daniel Adams-Ray på det hela!
Lördagen inleddes med brunch, pizza! Solade och badade vid poolen någon timme innan vi åkte ett gäng till Toy-market. Toy är en marknad som ligger 12 minuters gångväg från skolan och där säljs typ allt mellan himmel och jord och det är sjukt billigt! Köpte ett linne för 7 kr, en klänning för 35 kr och en topp för 25, vill poängtera att det var hyffsat "dyra" saker. När vi sen kom hem åt vi sjukt god middag och därefter drog vi till Art Caffé för att sedan bli upphämtade av bussen och iväg körda till kvällens utgång. Sjukt lyckad och rolig kväll med mycket dans, weehoo!
Idag, söndag, har vi bara tagit det lugnt, ätit brunch, hängt på mitt rum och för en halvtimme sedan kom jag + några andra hem från picknicken som jag skrev om för några dagar sen. Vi var i en galet stor park, åt popcorn och drack saft! Gick på upptäcktsfärd och tog lite bilder, men det var kul. Köpte en jättestor avocado för 2 kronor!
Den är faktiskt fett stor men det syns inte...
Nu är denna lyckade helg över och framför mig har jag en vecka proppfull med plugg! Kul.
Jag har gjort pedikyr, dansat, badad, bränt mig, varit på toy, ätit god mat. Med andra ord lever jag och har det bra! Ingen tid över för uppdatering av bloggen. Kommer möjligen ett gäng bilder imorgon om tiden finns!
Bild: google (vi fick inte ha några kameror med oss)
Kibera, det sjukaste jag någonsin upplevt. Ett samhälle uppbyggt på sopor. Så overkligt, ofattbart, obegripligt. Det som syns på bilderna är inte bara bilder utan 800 000 människors verklighet, vardag och liv.
Jag trodde på riktigt inte att det skulle vara så hemskt som det faktiskt var. "TV överdriver alltid, dom visar endast det värsta delarna, osv." Men i detta fall handlade det inte om någon överdrift. Folk lever bokstavligen bland sopor, på jordgolv och i plåtskjul, vissa utan väggar. Jag har klättrat genom en slum. På lera, i gångar där bredden knappt uppnår en meter. Jag har hälsat på hundratals barn och hört orden "how are you?" oräkneliga gånger. Att stå och blicka ut över ett hav av plåtskjul är overkligt men det är desto overkligare att befinna sig bland dem. Ta på dem, känna det. Jag har mötts av en lukt som består av urin, sopor och bajs. Sett barn gå och leta efter mat, sett dom skratta och le. Gått och hoppats att dessa människor inte vet hur bra jag har det jämt emot dem. Jag har besökt två skolor och mött intresserade blickar, undrande blickar. Har sett barn spela fotboll med två stenar som mål, med en fotboll gjord av tidningspapper och snören där snörena var till för att hålla ihop den. Sett tjejer från 7-16 år hoppa twist med ett band gjort på hopknutna gummisnoddar. Men trots detta hördes skratt långa vägar, inga klagomål, ingen som gnällde. Det går inte att beskriva med ord hur det är i Kibera, man måste uppleva det med egna ögon för att förstå. Förstå vilket bra liv vi lever.
Jag har besökt en kvinnogrupp - Power Women Group - en grupp på 20 personer där alla är HIV/AIDS positiva, där alla bor i Kibera. Tillsammans har de startat en grupp för att samla in pengar genom att sälja saker de själva skapat utefter egna kreativiteter. Smycken, väskor, kläder med mera. Maria, HIV positiv, 7 barn varav två lever med HIV. Gått genom Kibera tillsammans med en annan kvinna som jag dock inte minns namnet på, 31 år gammal, 3 barn mellan åldrarna 4-11 år. HIV positiv och har bott hela sitt liv i Kibera. 31 år.
Trots denna obegripliga situation finns en glädje som är svår att finna i ett västerländskt land, där finns en kärlek till varandra som vi saknar, det finns en livsglädje som vi inte behärskar, där finns hopp om en ljusare framtid...
Denna bro har jag gått på, dessa vägar har jag klättrat på, dess hus har jag passerat, rört. Det kändes som att gå genom en film. Det kändes inte som det fanns där, kändes overkligt att blicka ut över ett hav av plåtskjul och bara andas. Inse att det faktiskt finns på riktigt, 7 minuter från min skola, mitt nuvarande hem. Just nu ligger jag i min varma, sköna säng, ensam. 7 minuter bort ligger 8 personer på ett jordgolv där knappt alla får plats, utan vatten, utan toaletter. Var glad för att du föddes i Sverige, för det är jag...
På söndag ska vi på picknick med PO, det ska bli kul. Elin har tagit fram fakta om picknick så vi vet vad vi gett oss in på. Detta har jag lärt mig: Ordet picknick kommer från franska pique-nique och härrör från 1600-talet.[2] Verbet piquer betyder ungefär "plocka" och nique betyder "något av mindre betydelse". I Sverige har ordet picknick använts sedan 1800-talet. (Källa, WIKIPEDIA)
Skolan rullade på som vanligt, lång dag med tråkiga lektioner! Idrott 8.30 på morgonen är inte att hänga i julgran... Dagen avslutades men AFRIKANS DANS vilket var så sjukt roligt!
Idag på u-landskunskapen fick vi besök av Hassim, en trevligt man som levde sitt liv i Kibera. Vilket var dagens ämne. Intressant men det är fasen en aning svårt att höra afrikansk engelska, speciell dialekt det där!
Cirka 800 000 människor bor i Kibera, i plåtskjul som kostar mellan 600-1500 shilling vilket är 43-107 kronor, snacka om billiga hus. 25% av befolkningen lever med HIV/AIDS och den största folkgruppen som är drabbade är muslimer, på grund av att de anses vara skamligt att berätta att ens familjemedlem lever med HIV/AIDS vilket leder till att muslimer ofta inte tar bromsmedicin mot detta och konsekvensen blir istället att personen dör. Vilket inträffade i morses då en muslimsk tjej avled, blivit för sjuk så att medicinen inte gav något utslag... sjukt. Dock berättade Hassim att hjälpen mot HIV/AIDS har växt oerhört mycket det senaste åren då alla personer som levde med HIV för 8 år sedan (2003) avled. Han berättade att Kibera utvecklats enormt det senaste åren och går mot en ljusare framtid, även om den är långt borta är den påväg. En kvinna är idag inte beroende av en man vilket man var förr. En man underlättar men ordet "ett måste" har försvunnit.
Fortfarande är det svårt för mig som västerlänning att inse att folk igår princip sov i lera då regnet öste ner, att 5 minuters bilväg bort ligger Afrikas största slum, där bor en hel familj på en mindre yta än mitt rum. Det är fortfarande overkligt och kommer förmodligen så förbli.
Nairobi Hospital
