Jag har nöjet att meddela att Manda Stenqvist 940429-2329 är antagen till att läsa vid Svenska skolan i Nairobi, Kenya läsåret 2012/13.
Jag är inte redo att åka hem, inte redo att lämna detta land. Trots nio gångna månader känns det som att jag har så mycket kvar att göra, så mycket mer att ge. Ena sekunden känns det som en självklarhet, var kvar om du får chansen. Andra sekunden längtar jag hem till Sverige och min käre familj. Utö. Men jag vet att det alltid kommer att finns kvar och det är nu som jag borde vara kvar här där jag trivs, där jag lever en nedrans dröm. Avsluta mitt sista år på svenska skolan. Aldrig någonsin trodde jag att detta skulle bli världens bästa år. Alla bloggar jag febrilt läste innan jag kom hit den där augusti-natten trodde jag var lögn. Visst visste jag att detta skulle bli en sjuk upplevelse men aldrig någonsin trodde jag att jag skulle sitta här, antagen ett år till. Nu hänger det på Sollentuna kommun. Ett år till i mitt underbara Kenya eller åter tillbaka till mellanmjölken Svea Rike? Blandade känslor men jag vet att jag skulle ångra mig något fruktansvärt om jag inte försökte. Folk börjar längta mer och mer till dagen då dom kommer hem igen, jag får ont i magen när jag tänker på det.
Idag har varit en sådan där vanlig dag som rullat på i vanlig takt och helt plötsligt är den över. Började med sovmorgon, slö U-lands lektion och därefter lunch och dubbeltimme i Naturkunskap. Två timmars slöande, en timmes tennis, middag, biljar och häng på rummet. Dusch och nu har klockan blivit 9, hur gick det till?
Resterande dagar ser ut på följande vis;
Tisdag - Geografiredovisning + boxercise
Onsdag - Besök i en skola för intervju + handla inför Jojo's födelsedag
Torsdag - Johannas birthday! Glosförhör, boxercise och middag på Zen Garden med Johanna
Fredag - Min favoritdag. Antingen besök till skola eller barnhem!
Lördag eller söndag blir det att åka till Lake Magadi där man bland annat badar i varma källor.
Har inte bloggat på ett bra tag nu men för att vara ärlig orkar jag inte lägga energi på att blogga när det är EN månad kvar tills jag lämnar detta land. Ångest. Har i alla fall haft en riktigt bra helg! I fredags gick jag, Axelina och Johanna hem till Max där vi grillade kött. Precis när vi skulle gå från junction började det spö-regna, Rolle, Max pappa skulle hämta oss i korsningen junction/safaribacken men Axelina hade glömt sin telefon i bilen och min hade inga batterier, vi hittade inte Rolle. Slutade med att vi fick gå hem till Max DYBLÖTA, inte nog med det kom en buss nerför safaribacken och gav oss en redigt dusch av vatten när den kände för att gasa på aningen extra i vattenpölarna... Väl hemma hos Max myste jag med Sam som även är min gudson från och med i fredags, skämt eller inte har jag inget svar på men han är enligt mig min andra gudson (efter Henry....). Väldigt roligt hade vi i alla fall med musik och prat ute på balkongen hela eftermiddagen/kvällen tills vi helt plötsligt fick väldigt bråttom tillbaka till skolan för att hinna med party-bussen till Que Pasa/Long bar.
Igår lördag började vi med en brunch innan vi gick över till Impala för att kolla på Oscars rugby-match. Dock hittade vi aldrig Oscar så vi började kolla på en annan match som precis startade. Har nog aldrig förstått hur rugby verkligen går till, och det gör jag ännu mindre nu. Fattade ingenting....
Såhär ställde dom sig hela tiden, oklart.
Efter ett tag kom en massa andra folks från skolan som också tänkt kolla på Oscars match när vi fick reda på att den hade blivit flyttad till en annan plan. Vi tänkte gå dit så vi började gå. Gick vilse och kom aldrig fram. Hamnade istället i typ Kibera. Så vi vända om och sedan gick jag, Axelina och Johanna till Art Caffé och drack smoothie och åt ceacarsallad istället. När vi kom tillbaka till boardingen solade vi och badade innan det var dags för middag.
Förra helgen var det som sagt valborg men eftersom att det regnade här så förflyttades brasan fram till igår. Två minuter innan brasan skulle tändas och kören börja sjunga öppnar sig himlen och ett skydundrande regn utbryter. Timing. Alla trotsade dock regnet med att stå under tak och se på elden. Det var mys. Vid 9-tiden åkte vi ut och hade en riktigt rolig kväll!!
Klockan 8.50 imorse ringde min klocka. Jag skulle av någon konstig anledning följa med till en tefarm vilket jag bestämde halv två samma natt. Upp med tuppen, lite ägg och bacon och sedan satte jag mig tillsammans med nio andra i skolbussen för att en timme sedan rulla in i en trädgård. Vädret var lite halvdant så ut kommer en gammal tant vid namn Fiona med paraplyn i högsta hugg. Denna brittiska tant välkomnade oss in i hennes vardagsrum med öppen brasa och ett leende på läpparna. Hon bodde så himla mysigt och fint! Mormor du skulle bli helt till dig om du fick komma dit!! Utsikten, trädgården och huset var enormt och superfint. Vi blev bjudna på hemmaodlat te samt hemmagjorda småkakor. Hon berättade om hur tefarmen började med att hennes farfar odlade en teplanta som idag består av tusentals teplantor. Ängar av tebuskars. Efter att hon berättat om hur teproceduren artar sig var det dags för en promenad i grannområdet och ut bland teplantagen. O herre min skapare vad det var fint! Vi gick en tur genom en djungel och kollade på olika träd, vilket var väldigt oklart men annars var det en mysig promenad med en massa filmande med Gabriellas kamera...
När vi lite senare kom tillbaka till Fionas hus och trädgård hade äntligen solen börjat kika fram och det bjöds på hemmagjort Ice-tea, läsk, jucie etcetera. Sedan var det dags att slå sig ned till bords för att serveras en trerätters lunch. Maten var oerhört god och allt var hemmaodlat. Till förrätt serverades en grönsakssoppa som var sjukt god tillsammans med vitlöksbröd och baugetter, till varmrätt var det buffé med lite smått och gott samt ostar och kex. Därefter kom det bästa av allt, efterrätten! Hemmagjord glass, fruktsallad och världens godaste limemousse, och självklart, TE. Dog lite smått. När alla var mätta så att vi knappt kunde gå tog vi farväl av den söta tanten. Jag är helt klart glad över att jag betalade ynka 45 kronor för allt detta för det var mer än värt det. Vet egentligen inte om man kan kalla det en tefarm, snarare matfarm. Landskapet var hur fint som helst, nästan så att jag funderar på att öppna en egen tefarm på Kenyas höjder.
När vi var påväg tillbaka till skolan var vi tvungna att svänga förbi Village Market för att gå på toaletten, aningen för många tekoppar... Vart inte mycket till middag för min del om man säger så!
Klantig som jag är (!) glömde jag kameran hemma men lyckades sno lite bilder från Trines blogg som kommer här:
Sjukt fint!
Nu väntas nog en av mina värsta veckor. Plugg hela veckan. Tennis imorgon och två boxercise-pass inbokade för förra veckans pass vart inställt och jag skojar inte, efter uppvärmningen är man död. VILL HA HELG IGEN!
Evighet sedan ett blogginlägg men helt ärligt har jag inte tillräckligt med tid för att uppdatera bloggen när det endast är 31 dagar kvar tills skolavslutningen.
Men vad har hänt de senaste dagarna om inte att jag nu mera är 18 år!!!!! galna bananer! Hade en jättebra födelsedag som firades rejält.......... Riktigt roligt!
Annars då, lediga måndag och tisdag vilket är rejält skönt. Igår (måndag) var jag, Johanna och Axelina på junction och åt sushi sen åkte jag, Axi och Gabbi till New Life Home och lekte med alla ungar i någon timmen, det var mys. På kvällen hade vi ångest vad vi skulle hitta på eftersom att det trots allt var valborg. Slutade med att vi vart ett stort gäng som åkte till Westgate och kollade på bio! vi såg filmen Hunger Games som alla snackar konstant om. Den var helt ok, inte direkt en Manda-film om man säger så.... Dock var det sjukt nice biograf. Kunde sitta var man ville, stora och softa säten! För 50 kronor fick man biobiljett, valfri läsk, popcorn och inget mindre än en korv. HAHA! Sen när började man äta korv på en bio? Men det var gött.
Vi fick sitta i kö hur länge som helst eftersom att trafiken kaosar ut totalt när det regnar här vilket ledde till att vi missade en kvart i början av filmen med det var spillerill. Kom hem till internatet igen strax efter 12 och då hängde vi runt lite innan jag gick och la mig. Skön kväll med andra ord. Idag borde jag plugga, plugga och plugga. Har fett mycket att göra så det är bara att sätta igång! Egentligen skulle jag vilja åka tillbaka till Westgate för att checka massaj-marknaden eller åka till barnhemmet men hinner fasen inte det. Tiden går för fort och jag vill inte åka hem!
För att sammanfatta min dag kort och enkelt har jag varit på en krigskyrkogård för att kolla på gravar från personer som förlorade sitt liv här under andra världskriget, intressant. Kyrkogården var fett fin, förvånad tjej. Sen har jag även vart hemma hos Maxi med Axelina och Johanna och kollat på hans två veckor gamla lillebror Sam. Sötaste ungen ever. Gosade med honom ett tag och drog slutsatsen att jag kommer hänga hos Max ett tag framöver...
En av de senaste dagarna på länge. Haft svenska nationella idag. Började klockan 8.30 och man fick sitta fram till 14.30. Jag vart klar runt 10-tiden, satt och kollade in i datorn, gick på toaletten för att fördröja tiden, läste igenom min debattartikel ett antal gånger, skulle skicka in, lärare Måns övertalade mig att vänta fram till lunch, kollade på film (chill), åt lunch, gick och skickade in skiten! Efter det har jag princip inte gjort ett piss och börjar bli aningen FÖR uttråkad. Ska försöka plugga lite men det går åt skogen för tillfället.
Aldrig tidigare har jag upplevt åska och blixtrar på den nivå som man gör här. I fredags trodde jag på riktigt att hela Nairobi skulle sprängas i luften. Det regn som föll ner över Kenyas landskap var obeskrivligt, och den åska och de blixtrar som lös upp den kenyanska himlen är svåra att beskriva. Att alla vägar rasar samman och trafiken blir kalabalik är kanske något man får köpa när den kenyanska landsbygden åter igen får tillgång till mer mat än den uttjatade Ugalin. Just nu hör jag regnet smattra utanför och åskan dundra i en ljudnivå svårt att jämföra med den svenska. Att mysfaktorn höjs rejält när det regnar och åskar ute går inte att undvika och det känns mer okej att sitta inne och plugga en dag som denna jämfört med en solig dag. Kanske vore det bästa om det fortsätter såhär ett tag till för min plugglista känns som den aldrig vill ta slut. Oj min mammas gud, det känns som det är krig här av åskans kraftiga dunder. Skulle nästan behöva spela in en film för att ni ska få höra!
Såhär tydlig är blixten när den slår ner var och varannan minut.
Idag har vi som sagt vart iväg på ännu ett äventyr, denna gång rafting. 06.00 imorse ringde klockan för uppstigning och klockan 07.00 började vi åka mot campet vi stannade på efter Mt. Kenya och åt hamburgare vid. Det var nämligen samma organisation som vi besteg Mt. Kenya med som höll i raftingen.
Rafting var seriöst bland det läskigaste och mest adrenalin-kickande jag någonsin gjort. Filmen som jag la upp tidigare idag har det gänget vi åkte med gjort vilket betyder att jag idag gjort precis samma sak. Trodde på riktigt att jag skulle dö när jag slungades ner under vattnet för att vi skulle "öva hur det kändes". Vi åkte med gummibåten in under ett vattenfall där strömmen var galen och slungades upp och ned tills dess att man inte lyckades hålla sig kvar och slungades under båten och bortåt tills det blivit lugnare strömmar. Läskigt. Sedan fick vi även lägga oss på rygg i vattnet för att åka ner i ett "strömpassage" vilket jag såklart skulle göra för det såg så lugnt och stillsamt ut, icke. Jag och Hanna ligger där och flyter tillsammans på rygg och håller i varandras händerna för att inte glida från varandra, helt plötsligt kommer värsta strömmen som slungar ner oss båda två under vattnet och jag fick känna kallsup smaken än en gång.
Känner att alla kodord som sades under den fyra timmars långa färden upprepas hela tiden i mitt huvud fortfarande, "paddle", "forward", "back", "OH SHIT, down"....
Det var verkligen jätte roligt att rafta men den klumpen i magen man får innan ett vattenfall är fasen inte att leka med, en gång trodde jag på riktigt att vi nått slutet och skulle välta hela båten men på något sätt lyckades vi hålla oss kvar. Efter hela forsränningen serverades kött och potatis, gott som tusan och sedan började den två timmars resan hemåt till internatet igen. Rolig och minnesvärd dag som tog på krafterna! Nu läggdags.
Vart en tidig uppstigning för en timmes långpromenad i morse. Varför ska varmvattnet alltid vara borta när man som mest behöver det?
På U-landkunskaps lektionen idag åkte vi iväg på äventyr!
Efter en tio minuters lång bilresa i den blå/vita skolbussen svängde vi vänster in på en grusväg efter att ha passerat slumområdet Dagoretti. Allt vi vet, jag, Amanda, Hanna och Axelina, är att det är till en public school vid namn Riruta school som vi styrt våra steg. Tanken var att vi skulle presentera oss för rektorn och berätta om vårt projekt där vi valt att jämföra utbildningen på en public school med en private school. Efter att vår chafför John, med den rosa skjortan, parkerat bilen på den tillgjorda parkeringen går vi med långa steg mot den avlånga byggnaden. Skylten ”administration” hjälper oss hitta till rätt lokal. Längst in möter vi en mörk man vid namn Nelson som välkomnande låter oss slå oss ner vid det avlånga bordet som finns placerat framför hans skrivbord. Nelson är en man på cirka 40 år som verkade mer intresserad av att veta vad vi gjorde i Kenya, vad vi ville göra i framtiden och om läraryrket var välbetalt i Sverige än vad vi egentligen var där för. Flera gånger om fick vi avbryta för att få fram vad vi ville. Efter cirka 20 minuter hade vi äntligen lyckats boka in både intervju och fått mobilnumret som krävdes upprepning på tre gånger för att få de rätta siffrorna nedskrivna.
Mitt första intryck av skolan var att den var ovanligt fin. Jag hade förväntat mig ett plåtskjul som så många andra skolor här i Kenya består av. Detta var istället ett betonghus som såg ut att ha hyfsat hög standard. En första överraskning och kanske blir det en till på fredag då vi planerar ett återbesök hos Nelson och Riruta school.
När vi kom hem igen packade alla varsin väska och sedan gick vi till Art och pluggade tillsammans med en smoothie, bra och gott - två flugor i en smäll.
Påsklovet inleddes som sagt redan förra torsdagen. På fredagen chillade vi, tog en sväng förbi Toy och sedan Que Pasa. Tidigt lördagmorgon åkte jag ut till flygplatsen för att möta HEDIYEH. Jag hade lurat henne och sagt att jag inte skulle kunna komma och möta henne på grund av att Boardingföräldrarna tyckte att det var "mitt i natten" och bla bla. Hon var skit lack men wehååå, där stod jag och gömde mig. Vart ett kärt återseende med kramar och hela köret. Ett gäng från skolan skulle iväg till Rwanda för att checka gorillor samma morgon så vi fick turen att åka skolbuss hem, gratis är alltid lika gott.
Hemma på internatet invigde vi morgonen med varsin kaviarmacka för att sedan sova i cirka 2 timmar. Brunch och därefter styrdes stegen mot Junction (hur kan man inte visa det liksom?) kollade i affärer och sedan en lunch på Art, classic. Att hålla tider är inte min starkaste sida, klockan 2 skulle taxin till flygplatsen komma, klockan 13.58 skriver jag in mig på skolan från Junction och fick ganska bråttom för att packa ihop alla saker som jag inte hade gjort inför Mombasa. Bara 20 minuter försenade och påväg till Jomo Kenyatta airport. Planet var cirka 30 minuter försenat men efter att planet lyft tog det bara 45 minuter och vi var äntligen framme i älskade Mombasa, 5e gången gilt. Vi mötte upp dom andra tjejerna som tagit sig ner med tidigare plan eller buss.
Vi hade ju som sagt inte kollat upp att vi VERKLIGEN hade bokat boende förens 4 dagar innan vi skulle åka och då visade det sig att vi inte hade något boende... Smarta som vi är. Dock funkar livsstilen allt löser sig väldigt många gånger och det slutade med att vi hittade fetaste huset för 50 kronor natten per person, som sagt, ALLT löser sig.
Entrén till huset!
Nice uteplats med soffor och matbord där vi åt middag nääästan varje dag!
Vårt hus, världens största och finaste trädgård med en massa palmer, växter, blommor och skit!
Tjena huset.
Vårt sovrum.
Dock hade vi inte Beachfront denna gång men vi hade pool! Varje morgon fick vi gå en promenad på cirka 5-7 minuter men det funkade faktiskt bättre än förväntat!
Ensamma på en kritvit strand!
Johanna och Hediyeh!
Hediyeh!
Finaste Hannis och Mandzink.
Axelina.
Johanna.
Hela glada gänget!
Hanna leker modell, haha!
Amanda och Gabriella.
Här sitter vi och chillar på Blue Marlyn, en club-sandwich med pommes. Älskar att stranden är precis nedanför med ett turkost vatten till det. PARADIS.
Alla andra dagar hängde vi på stranden nedanför Lantana som är ett ställe vi hittade på sportlovet. Världens finaste hotell med riktigt god mat. Vart alltså många luncher här!
Hur nice?
Det var här vi hängde princip varje dag!
Jag, Johanna och Hediyeh red även kamel, en tur i sig. Andra gången som jag red kamel. Kan ju inte påstå att det går särskilt snabbt men ganska kul att chilla runt någon meter ovanför stranden! Här har vi Jorge i sin egen skönhet...
Hediyeh poosar med leoparden som vaktade vårt hus!
Vägen ner till stranden!
Senaste gången vi var i Diani åkte vi till ett ställe som heter SunDown. Då följde aldrig Malin, Hanna och Amanda med så vi kände att vi borde göra en favorit i repris. Sjukt fint ställe att se på solnedgången!
Ute på den här strandpiren som bildats satt vi.
Jag och min Roomie!
Vi bestämde oss för att stanna en natt längre (planerat att vi skulle åkt hem på torsdagen) men vi bokade på en natt extra och köpte bussbiljett från Mombasa stad hem till Nairobi fredag morgon. När vi kom fram till Mombasa stad började det med att jag glömde min mobil i taxin vi åkt med och såklart var jag den ända som hade numret till taxin så det var bara att ta ett sorgligt farväl till min älskade Alcatel. Segt men så går det när man är klantig, förvånad att jag överhuvudtaget klarat att ha en telefon från september fram tills förra veckan utan att tappat bort den!
Efter ett toalettbesök på dom eviga stå-toaletterna utan papper klev vi på vår lökiga buss som skulle ta oss de 8 timmarna hemåt. Utan toalett och dom ända vita rullade vi iväg bara 15 minuter försenade. Efter timmar som kändes som evighet kom vi äntligen fram till Nairobis gator i perfekt tid till den dagliga traffic-jamen som aldrig tar slut. På en 200 meters sträcka satt vi i kö i cirka 1 timme och 15 minuter. När vi ÄNTLIGEN (i timme sena) kommer fram till en rondell där den mesta trafikstockningen lättar passar vi på att krocka! En duns och både guide och chafför utrymmer bussen för att kolla vad som hänt. Några minuter senare är både polis och gatuförsäljare där. Vi började tappa tålamodet ordentligt min kissblåsa var nära på att sprängas på riktigt. Hediyeh går ut och lyckas övertala chaffören att vi ska få ta våra väskor och när hon lyckats med det beger vi oss med varsin väska över en rondell för att korsa en trafikerad väg och sedan ta en taxi hem till älskade internatet!
Axelina och Johanna på vår härliga buss!
Trots en fjärde visit på Diani kan jag inte sluta att längta tillbaka. Alltid lika roligt. Veckan har varit helt underbart och det var kul att komma tillbaka! Paradiset lätt.
Här i Nairobi vart det en tur med Hediyeh och Hanna till barnhemmet New Life Home där vi hängde på alla olika avdelningar i cirka 2 timmar innan vi tog en taxi till Junction och åt världens godaste sushin som jag längtat efter oerhört länge! Gött som tusan. Köpte även en ny Alcatel och har kvar samma nummer som innan, för den som vill veta!
På söndagen hängde vi hela förmiddagen på Masaimarknaden och det blev en lunch på YaYa-center innan vi begav oss till Toy. Dock hade vi oturen med oss så det började regna precis när vi kom fram. Vi ställde oss under ett plasttag och tog beslutet att springa till den delen av marknaden som har lite tak. Dock fattade vi fel beslut när princip allt bestod av lera och det började regna in... Istället ringde vi skolbussen som kom och hämtade oss och vi tog istället en bastu på internatet, skönt som bara den. På kvällen blev det en sista middag på Art innan vi satte oss i taxin till flygplatsen... Var lite sorgligt att säga hej då men jag kommer ju faktiskt hem väldigt, väldigt, väldigt för snart. VILL INTE ÅKA HEM.
Har haft ett superlov och om 2 veckor är det långhelg och då planerar vi en tur till Lake Naivasha eller möjligen Kisumu... Får se hur det blir. Nu måste jag faktiskt ta tag i min städning på riktigt, mitt rum är ett bombnedslag. Tre boardingföräldrar har tjatat på mig och nu fick jag en sista varning. Dags att sätta på städhandskarna för såhär kan det tusan inte se ur längre, kaos i orten!
På bilderna ser det faktiskt ganska fint ut, något positivt..
Minns ni att jag för en vecka sedan fick ett paket nerskickat med kläder? Tydligen var det mormors väninna Gudruns syster, om jag fattade det hela rätt, som skickat ner det. Långsökt men snällt. Det jag vill komma till är att jag i lördags levererade alla barnkläder till barnhemmet New Life Home och dom var oerhört tacksamma och blev jätteglada! Fick till och med ett mail när jag kommit hem. Tänk vad lite kläder kan glädja folk!
Dear Manda,
We sincerely thank you for your generous donation to New Life Home – Kilimani. Your gift helps us to provide a rich and rewarding home life for the children in our care, which in turn offers them the best hope of success in their future lives.
Since our inception we have been able to admit 1323 babies through our homes and 951 babies have been adopted. We have also re- united 82 babies with their biological families.
Om några timmar är äntligen Hediyeh här! och klockan 4 imorgon går vårt flyg till Mombasa, kan inte ha det bättre just nu!
Igår var vi som sagt ute och åt med Max på en köttrestaurang. Herregud min gud säger jag bara! Hur gott som helst och trots att det var aningen dyrt (för att vara Kenya) var det mer än värt det. Dom langade köttsort efter köttsort tillsammans med världens godaste salladsbuffé där det fanns ALLT. Tror det var första gången på 8 månader som jag åt salami. Och krokodilkött är fasen riktigt gott. Åt så att jag höll på att sprängas. Måste helt klart tillbaka dit innan jag åker härifrån. SÅ JÄKLA GOTT, kan inte sluta säga det....
Efter middagen drog vi till K1 där resten av skolan befann sig. Eftersom att det är lov idag fick vi vara ute till 12 igår. IDag har dagen spenderats med en film i Zebra, en sväng på Toy och sedan lätt lunch på Java, grymmers. Nää nu måste jag fixa mig och sedan till Junction och ta ut lite cash.
Om vi inte hörs imorgon blir det förmodligen om en vecka då jag får internet igen!
Taggad på livet till tusen nu, och diani saknar jag också. Där om några timmar! Puss tjohaj
Juste, fick ett paket igår med en massa barnkläder! Antar att denna person som skickat detta vill att jag ska lämna det till barnhemmet vi är på ibland men... Vet inte vem som skickat det!! Ingen avsändare, inget kort, ingenting Bra en massa kläder så nu undrar jag VEM denna person är, skulle vara kul att veta!
Ingen rubrik
